Vardag i Turkiet

Sven är uppvuxen i Småland, men flyttade till Linköping för att studera på universitetet. Efter sin studietid var han ganska trött på Linköping och valde att flytta med sin flickvän som inte kunde hitta jobb i Sverige och därför flyttade hem till Turkiet. Idag jobbar Sven på ett privat universitet i en forskningsgrupp i Istanbul.

Berätta om dig själv!
Bördig från Småland, men mitt moderna liv började i Linköping där jag bodde i korridor under dryga sju år. Lite länge alltså. Jag läste till ingenjör, men passade tydligen på att också läsa tjugo poäng filosofi och femtio poäng litteraturvetenskap (det är alltså en oavslutad C-uppsats som ligger och gnager). Jag gjorde en och annan liter hemgjort vin också.
 
Jag var något otroligt trött på att bo i Linköping efter den tiden och det kändes ganska självklart att jag skulle flytta utomlands. Fast det som hände under sista året i Linköping var att jag oväntat fick ett seriöst förhållande. När hon inte kunde få jobb i Sverige utan istället flyttade hem till Turkiet för att jobba bestämde jag mig ganska snabbt för att avsluta mina studier och så snabbt som möjligt försöka flytta efter.
 
Jag jobbar på ett privat universitet i en forskningsgrupp somheltidsanställd ingenjör. Hur roligt det är varierar verkligen fråndag till dag, men jag har efter hand insett att jag faktiskt har ganska stort inflytande över vad jag gör, om jag bara ser till att ta egna initiativ.
 
På vilket sätt har ditt liv förändrats sedan du flyttade till Turkiet?
Efterrätterna är sötare, byggarbetarna lite mindre strukturerade, bananer och bensin dyrare. På en punkt är det sig likt: jag är kvar i akademisk miljö. Självklart har mitt liv ändrat sig enormt mycket, men livet ändrar sig alltid hela tiden. Den avgörande skillnaden är att jag jobbar och inte pluggar längre.
 
Och så kan jag inte spela rollspel här! Jag saknar verkligen rollspel i allmänhet och den svenska lajvscenen i synnerhet. Kanske låter det patologiskt, men det är min största motivation till att flytta tillbaka till Sverige någon gång.
 
Är Turkiet som du tänkt dig?
Ja, fast det beror på vilken tidigare tidpunkt i mitt liv man tänker på. När jag flyttade kände jag en hel del turkar och hade två gånger följt med min flickvän till Istanbul för att turista och hälsa på hennes familj. Så då var jag ganska väl förberedd.
 
Om man å andra sidan jämför med hur jag tänkte på Turkiet innan jag kände någon härifrån så är det nog ganska annorlunda. Främst det här med religion och sekularisering. Religionens roll här är mycket märklig jämfört med allt annat jag har hört talas om. Över 98% är muslimer, men slöja är förbjudet i offentliga byggnader. Slöja på ett universitet kan ge ett års fängelse. Det är i flesta sammanhang extremt kontroversiellt att vara ateist, (även om jag råkar känna en hel del, men privata universitet är inte direkt genomsnittliga miljöer) men samtidigt kan samma människor tycka att det är extremt kontroversiellt att öppet visa sin religion.
 

Känner du dig hemma?
Nä, men jag tycker inte om att känna mig hemma, det är en kvävande känsla. Att känna sig hemma där man befinner sig är som att känna sig nöjd, det leder ingenstans. Det verkar meningslöst. Åtminstone inte i långa perioder.
 
Men däremot har jag vant mig vid en massa saker som jag trodde skulle vara svårare för mig att acceptera. Främst att åka buss, något som jag verkligen avskydde i Sverige. Medan det förr var en pina att sitta tre timmar på en prydlig buss mellan Linköping och Stockholm känns det nu inte som något särskilt att stå upp på en helt tokigt trång minibuss utan nämnvärd dämpning i två eller tre timmar. Delvis har jag jag den fantastiska uppfinningen ljudbok att tacka för det.
 
Vilken tror du är den största missuppfattningen om Turkiet?
Svår fråga. Överlag kan svenskar väldigt lite om Turkiet. Jag som är lite insatt har ofta svårt att begripa hur lite folk vet när jag skriver eller pratar (även fast jag själv visste lika lite för tre år sedan) om landet. Till exempel är nog turkisk politik det mest komplexa en människa kan ägna sig åt, även för dem som är insatta. Det gör det svårt för mig att skriva på rätt nivå om såna saker.
 
Men. Den den mest spridda missuppfattningen är nog ändå om hur landet förhåller sig till religion, som jag var inne på ovan. Men samtidigt är det naturligtvis inte så enkelt att landet är sekulärt, snarare är väldigt många religiösa. Men det är inte en lång bloggpost, det är sjuhundra, så jag skriver inte mer om det här!
 
Vilka skillnader finns det mellan att jobba i Sverige och att jobba i Turkiet?
Nu jobbar jag på universitet och det är en liten värld för sig själv. Men det finns vissa tydliga skillnader. Som svensk är man van att ta en extremt lång semester för givet. I de flesta länder, Turkiet inkluderat, framstår det som komplett vansinne att ta fyra eller fem veckor i sträck ledigt. Här har man vanligen ingen semester första året och sedan en eller två veckor. Och har man två veckor får man inte lägga dem intill varandra.
 
Där jag jobbar har vi heller inga bestämda arbetstimmar, vilket börjar bli lite påfrestande. Det här har ju en del med universitetskulturen att göra. Även i Sverige kan det på universitet anses helt okej att anlända till jobbet vid elvatiden på morgonen och sen jobba hela kvällen. Eller någon gång sitta på jobbet till fyra på morgonen. Men oavsett tjänst så har de flesta av oss åttatimmars arbetsdag hårt inpräntat. Här blir det lätt att jag känner dåligt samvete när jag går hem efter tolv timmars arbete, för att de andra stannar ännu längre. Men så fungerar det naturligtvis inte i det normala arbetslivet (möjligen i Japan, efter vad jag har hört).
 
Om man vill åka till Turkiet, vilka ställen rekommenderar du?
Jag har själv inte varit på typiska turistorterna, än. Jag tycker om att gå på museum och dricka sprit, inte bada och dricka sprit.
 
Först och främst vill jag naturligtvis rekommendera Istanbul! Och det är en värld i sig, har man bara några dagar här måste man prioritera ganska ordentligt. Jag skulle verkligen rekommendera dem som åker hit att förutom de typiska turistattraktionerna försöka ta sig till några olika stadsdelar dit turister sällan åker. Det finns en uppfattning hos européer att moderna kvartér med amerikanska och europeiska affärer (MacDonalds!) är något som bara existerar i turistkvarteren. Men det finns flera moderna centrum där man dessutom slipper alla turistjägare (”Do you have a lighter?”). Åk till Nisantasi, Istanbuls dyraste stadsdel. Besök Kadiköy, Istanbuls billigaste moderna stadsdel, besök Bagdat Cadessi, affärsgatan framför alla för välbärgade och sekulära turkar på asiatiska sidan.
 
Förutom Istanbul vill jag verkligen lyfta fram Efesos och området däromkring. Jag var där i januari och jag blev faktiskt ganska överväldigad. Inget för sol- och badturister, men själv tyckte jag att det var oerhört häftigt att på några dagar se en hel rad av antika städer. Jag hade faktiskt ingen aning om att det fanns så mycket intakt av grekiska och romerska städer. Hela stadscentrum byggda i sten står där för vem som helst att besöka. När jag läste filosofi funderade jag på om det fanns några rester av Miletos, staden man brukar räknas som filosofins födelseplats. Och jag hade faktiskt ingen aning tills jag såg den på den där resan.
 
Har du upplevt några kulturkrockar?
Jo, naturligtvis. Ingenting som har varit omöjligt att hantera, men skillnaden i värderingar och kultur är verkligen stor. Jag upplever för all del kulturkrockar i Sverige också, eftersom mina värderingar skiljer sig ganska mycket även från de flesta svenska.
 
Den absolut största skillnaden rör självklart sexualmoral. Jag förstår inte varför man skall ha sexualmoral. Jag är en såndär typisk knulla-på-gatorna-högerliberal och det är en minst sagt ovanlig ståndpunkt här. Det finns inte en chans i världen att jag och min flickvän skulle kunna bo ihop utan att vara gifta.
 
Jag är väldigt tacksam över att hennes familj accepterar mig och mer än accepterar mig, överöser mig mig med vänlighet. Och det är också en kulturkrock. I Sverige skulle jag inte ens fundera på familjens eventuella acceptans. Här känner jag verkligen att det är viktigt. Dessutom tycker de allra flesta av mina kamrater här att det är ganska märkligt att de accepterar mig som de gör.
 
Hur behandlas du som invandrare i Turkiet?
Väldigt väl! Det finns en helt sanslös tradition i Turkiet av gästfrihet. Det händer naturligtvis att en del affärer ger speciella turistpriser, som ligger hundra procent över de vanliga, men det där kan man lära sig hyfsat efter ett tag.
 
Vad är det bästa med Turkiet?
Det jag upplever som det som jag uppskattar mest är alla de intryck Istanbul har att erbjuda som storstad. Men det är ju knappast någotsom är representativt för Turkiet. Mer generellt är just den här gästfriheten speciellt och den är naturligtvis än större på landsbygden.

1 kommentar påVardag i Turkiet

Svara till