Paprika och palinka

40 grader varmt ute, 30 inne. Endast poptarts i kylen. Ett fosterbarn med personlighetsklyning, ett med drogproblem. Fem tjejer, ett badrum. Eller, ja, det finns ett till men vår värdmamma spolar inte förrän toaletten är full. En liten, liten håla. Det kunde ha blivit ett uselt år, men vi hade väldigt roligt ändå. Och denna sommar fick jag äntligen återse min ungerska ”syster” som jag delade rum med i USA. Och upptäckte att Ungern kanske slår Thailand i gästvänlighet. Jag skriver kanske, eftersom jag aldrig varit i Thailand.

Tata ligger ungefär 7 mil från Budapest, på väg mot Bratislava och väl värt ett litet stopp, om man ändå är i trakten. Det är väldigt grönt och skönt, med många konstgjorda sjöar (för mycket fritid?) och en vacker engelsk park där man låter träd och buskar växa fritt. Många brudpar fotograferas i parken och det är lätt att förstå varför, den är otroligt romantisk med ruiner, grottor och vattendrag, jag kände för att leka tittut i skira klänningar när jag var där…

Det finns inte mycket att göra i Tata, staden har ungefär 24 000 invånare och nattlivet är begränsat, men det är ju inte därför man åker dit. Långa promenader och fantastiskt god mat räcker. Och jag var ju där för att besöka min ”syster”.

Min sambo och jag blev upphämtade på flygplatsen och blev därefter så vänligt behandlade att vi nästan skämdes. Vi fick inte betala för något, vi fick inte ens köpa eget vatten när vi var på promenad. Första kvällen delade vi givetvis på en flaska palinka, ”ni nordbor gillar ju starka saker”. Palinka är ungersk sprit gjord på frukt och socker, endast då får det heta palinka. Det är lagligt att göra egen hemma och den lär även vara den godaste.

Ungrare älskar paprika och keso och de gör fantastiskt god mat, första kvällen fick vi pörkölt som är en gryta gjord på ister, lök, kött, paprika och kryddor. Till det serverades hemmalagade nudlar. Efterrätten bestod av en kaka gjord på bland annat spagetti och keso, smakade lite kola, väldigt gott. Nästa dag åt vi lunch på …, jag beställde kycklingfilé under ett täcke av rökt ost, keso och bacon. Aldrig har jag rensat tallriken så noga som i Ungern. På tal om keso har de även chokladtäckt dito, vilket tyskarna lär älska, och jag tog med en del hem. Finns det att hitta i Sverige?

K berättade för oss att de älskar sitt hemland, det är väldigt vackert, men det går inte att bo där. Det går inte att tjäna pengar. ”Jag vill inte bli rik, men jag vill ha råd med egen lägenhet, en bil, semestra utomlands en eller två gånger om året, låta mina barn gå på universitet”. Detta är omöjligt enligt K, delvis på grund av korruption. Hon suckade djupt över metron i Budapest ”de kommer aldrig sluta bygga, de får ju bidrag”. K jobbar för närvarande på en bensinstation där hon tjänar ungefär 400 euro i månaden, hon får betalt för åtta timmars arbete men arbetar ofta tolv. ”Du hör ju själv, det går inte”, sa hon.

K, hennes fästman, jag och min sambo hade många, långa diskussioner över många glas ungerskt vin, öl och ”champagne” men vi skulle tyvärr bara stanna i två dagar. Därefter var det dags för tre dagar i Budapest, utrustade med en lista på tips från K eftersom jag givetvis glömt guideböckerna hemma. I Budapest bodde vi på Raday Utca, Pests restauranggata. Vi fick veta att priserna där gått ner och nu ligger på ”normala” nivåer snarare än turistiga. Första kvällen fick vi tag på en utmärkt gulasch runt hörnet och den andra åt vi på Trattoria som serverar både