Montevideo -elefantkyrkogård

Vi hade ingen guidebok till Uruguay, och vi visste inte att det låg i en annan tidszon än Argentina. Lyckligtvis…
 
Ulrika: problembarnet är tillbaka:P Nu syns bilden och jag började dra ner den till rätt strl men sen ”låste” den sig…Jaja, hälften vunnet

När de över högtalare meddelade att rökning var förbjuden tände alla i publiken sina tändare. Det var en liten lokal, någon hade nämnt att det skulle få plats 500. Vi måste ha varit det dubbla och det gungade som på en båt. Manu Chao skulle spela och jag hade sprungit två varv genom centrala Montevideo med biljetter. Vi hade varit i stan i cirka tre timmar.

Uruguay är lite borglömt och lite bortappat. Det ligger mellan Brasilien och Argentina, men verkar inte ta illa upp av att vara en bakficka. Det finns så gott som inga ”måsten” i Uruguay, inga som mailar hemifrån med ”det måste ni se” och ”dit måste ni åka”. Vilket är perfekt.

Montevideo är en udda stad. Det kändes som en elefantkyrkogård för backpackers och annat människor som inte går att kategorisera. Längs gågatan hittade vi en lönnfet Zorro och en man som tappade håret dreadlock för dreadlock. Smycken som säljs är konstigare än vanligt och musikerna på stadsbussarna spelar melankoliska ballader. Udda, minst sagt.

Vårt vandrarhem, Corre Caminos, var nästan oskyltat men vi lyckades få taxin att stanna. Alla taxis i Montevideo är utrustade med skottsäker ruta mellan förare och baksäte, vilket får till följd att föraren inte hör något. Inte ett ord. CC var inte så fräscht, vi snackar vilda småfåglar i köket (middag?), mögel på väggarna och en toalett som användes som blomkruka (!) men vi trivdes. Personalen var underbar. Antionia tipsade oss om konserten, och som tack lovade jag köpa ut biljett till henne. Som jag fick springa tillbaka med medan min kompis stod i kö. Lyckligtvis visste vi inte att vi bytt tidszon och att de borde öppnat dörrarna redan…

Biljetterna kostade runt 70 kronor och det var Marcha! Fullt ös! Andra saker att göra i Montevideo? Tja, det finns ett museum med mysko leksaker och ett hus som ser ut som en rymdraket. Montevideo ligger vid Mar Plata, världens bredaste flod. Den kan även konkurera om titeln ”smutsigast”,men folk badar. Nere vid hamnen ligger Mercado Del Puerto med fina restauranger. Shoppingen bestod av billiga flip-flops i mataffären. Vi hittade aldrig rätt i matutbudet, det som var i vår prisklass var dessa eviga milanesas, panerad kyckling eller kött i olika former. Spännande. Pågarna i stan har hela föreställningar för sig, räcker inte med piropos, utan de tar sig för huvudet, slår ut med armarna osv. Drama queens!

Nattlivet var lika udda som resten av stan. Drog runt mellan ställena i desperat jakt efter något, tja, förståeligt. Men coverband som spelar gubbrock eller (dåliga)80-tals låtar? Enbart? Och after work erbjudande som inbegriper pizza  och den lokala drycken medio och medio, vin och bubbel? Jag förvirrad. Vad hände med hitlåtar och till pizza har man väl ändå öl? Vi drog tillbaka till Corre, där fanns åtminstone redig dricka och biljardbord.

Och nästa dag pysslade vi. Australien skulle spela mot Uruguay så det ordnades pompoms och flaggor och capes. En ur personalen fixade tjejernas hår, sådana där garnflätor man gör som liten på markander.

Montevideo är värt ett besök, men man kan klara av det rätt snabbt. Prisnivån är ungefär som i Argentina, men standarden är lägre. Dock är staden udda charmig och vet du inte vart du ska härnäst, så kan man fråga Juan. ”Es ta-an lindo!” Det är nog människorna jag gillade mest i Montevideo, det kändes som en liten stad, man blev hänvisad till kusiner och kompisar till höger och vänster så fort man frågade om något.

Var den första som kommenterar

Svara till