Coney Island – New Yorks getaway

När sommarhettan är som värst i New York är det dags att fly stan för stranden. Coney Island ligger närmast och är därför en perfekt dagstur för den som vill svalka sig.

Juni var en ganska regnig månad i New York. Varje dag vi planerat att åka ut till Coney Island förvandlades himlen till en hotfullt mörk ton. Men till slut blev det av. Fint väder är ju nästan ett måste när man ska besöka den här halvön på Brooklyns sydligaste spets, för här finns ju inte bara en nöjespark utan även en härlig sandstrand.
 
Hur man än gör så tar det ungefär en timme att ta sig hit. Man kan välja mellan tunnelbanans gula linje Q eller N, eller den orange D eller F och man åker till slutstationen. Just den här dagen sitter vi på den snabbaste N-linjen, men trots att det är ett expresståg är det en hel del stopp och tunnelbanan lunkar långsamt fram.
 

Väl framme är det inte långt till själva stranden och parken. Det är en rätt udda vy som möter besökaren. Nöjesparken är ordentligt gammal, delvis från 20-talet och det känns som om tiden har stått stilla här ute. Men sen finns de röda bostadshusen i tegel som ger intrycket av problemområde. Och till sist har vi den långa sandstranden som man ju inte alls sammanknippar med storstaden New York.
 
Det som gör Coney Island så populärt är det promenadstråk av trätrallar, ”boardwalk”, som sträcker sig längs med stranden. Som många andra väljer vi att börja vårt besök med att promenera här ett tag för att få bättre koll på läget. Ju längre bort man kommer desto färre människor är det som har spridit ut sina handdukar på sanden. Det är som om folk antingen tycker om att trängas eller så orkar de inte gå 500 meter för att få lite mer yta för sig själva. Jag gissar att det är en kombination av de två. Vi tar oss i alla fall ner på stranden en liten bit bort.

Vattnet är kallare än vad jag räknat med. Det riktigt isar om fötterna. Fast jag borde inte vara förvånad efter den relativt kalla månad juni har varit, och så är det ju Atlanten vi har att göra med. Men efter att ha stått i vattenbrynet ett tag känns det inte så farligt längre. Och när vi har legat i den varma solen ett tag är det faktiskt riktigt skönt att ta ett dopp. Det är inte världens renaste vatten, men bättre än vad jag trott med tanke på närheten till New York.

När vi låtit solen och vinden torka oss är det dags att utforska resten av Coney Island. Namnet kommer från det holländska ordet för kanin och beror på att det fanns massor med kaniner här förr i tiden. Nu har de små djuren ersatts av folk istället. När vi rör oss tillbaka mot ställets hjärta möter vi fler och fler människor på boardwalken.

På sidorna finns här mängder med små matbodar som serverar riktigt flottig snabbmat. Här finns allt friterat – kyckling, lökringar, jätteräkor – och så de vanliga hamburgarna, pizzan och kebaben förstås. Det känns på nåt sätt helt rätt att äta onyttigt amerikanskt här. Men min kompis som är med är inte alls inne på samma spår och lyckas faktiskt leta upp ett stånd som säljer sallader och färsk frukt.
 
Annat som går att få här är enorma piña coladas i färgglada höga plastglas, sockervadd i olika färger och popcorn i många smaker. Vi börjar med andra ord närma oss nöjesparken, det som gör Coney Island unikt. Åkattraktionerna ger verkligen känslan av att tiden stått stilla. De känns skrangliga och utdaterade på ett charmigt sätt, ungefär som när cirkusen kommer till stan och ett helt tivoli sätts upp och tas ner över en helg. Många av åkturerna är för barn.

Det är små karuseller, snurrande virvelvindar och mindre berg- och dalbanor. De två attraktioner som reser sig högre än de andra och därför har blivit symboler för Coney Island är pariserhjulet Wonder Wheel och berg- och dalbanan Cyclone. Wonder Wheel bjuder på lite mer än den vanliga utsikten. Vagnarna hänger nämligen på skenor, vilket gör att när hjulet rör sig får din vagn helt plötsligt fart och börjar gunga. Cyclone är dock den mest omtalade attraktionen.

Den byggdes i trä redan 1927 och står fortfarande kvar. Det finns förstås inga loopar eller sådant avancerat men backarna är branta nog för att få en att lyfta i sätet. Det blir förstås ytterligare läskigare av att berg- och dalbanan skramlar ryckigt fram och tjuter i svängarna.
 

Förutom attraktioner finns det en väldigt udda freakshow i nöjesparken. Här kan man se en kvinna utan huvud, världens kortaste man och farliga djur som ormar och krokodiler. Mycket är ju fejk förstås men det kan ändå vara underhållande på ett knäppt sätt. Man betalar inget inträde till själva parken utan köper biljetter till enstaka åk eller minishower, ofta kostar det bara några dollar.
 
Ja, nog känns det lite som om Coney Island är från en svunnen tid. Det finns inget modernt eller trendigt över stället. Hit kommer man för samma nöjen som roade folk för 100 år sedan.

Var den första som kommenterar

Svara till