Naturupplevelser i Miami

Säger man Miami så tänker du kanske på festande, dekadens, after beach och hög brottslighet. Men då får du tänka om. Miami är nämligen en stad som också är full av härliga naturupplevelser.

Jag hade inga höga förväntningar på Miami innan jag besökte stan. Det är överhuvudtaget få amerikanska städer jag gillar eftersom man är så bilberoende i dem och sedan har ju Miami rykte som en plats med lika mängder brottslighet och ytlighet. Så jag blev verkligen överraskad av det jag hittade, nämligen en stad full av naturupplevelser och omgiven av rent, badbart vatten på alla sidor.
 
Jag hade inte hunnit vara i Miami mer än en timme innan jag fick se något av det bästa som den soldränkta staden har att erbjuda. Visst, stranden är vacker men det är faktiskt vattnet på andra sidan Miami Beach jag tänker på. Eftersom det ligger landmassor på båda sidor om detta vatten och den ena av dessa är downtown med sina skyskrapor så tror man ju att det ska kännas mer som ett hamnområde och att vattnet ska vara skitigt. Men det är snarare tvärtom.

• Mer information om Florida

Miami är faktiskt känt för sitt rena vatten. Det berättade min kompis Adrian för mig när vi var på väg till småbåtshamnen där han har sin motorbåt som vi skulle ut med i dag. Vi började med att köra söderut så att vi hade bandet av öar där Miami Beach ligger på vänster sida. Snart nådde vi fram till en plats där många båtar låg på svaj. Båtens mätinstrument visade att det bara var en meter djupt här och vattnet var stilla och härligt varmt. Perfekt för ett första dopp.

Efteråt fortsatte vi söderut tills öppna havet låg framför oss. Här dök vi på en handfull hus som stod på pålar i vattnet.
– Stiltsville, förklarade Adrian.

Ibland hyr folk en av dessa byggnader för en fest eller för en tillfällig bar, men oftast är det som den här eftermiddagen, att alla står övergivna.
 
Skymningen kom nu krypande och alla lampor i stadens skyskrapor började tändas. Det var en otrolig känsla att fara fram över vattenytan med ljumma vindar i håret samtidigt som mörkret sänkte sig. De många broarna som leder mellan downtown och öarna var häftigt upplysta och det kändes som en unik kombination av storstad och tropikerna.
 
Vi saxade fram längre in i hamnen mellan stora fartyg, kollade in kändisarnas villor – Ricky Martin och Gloria Estefan – och la till slut till vid en paradisisk liten ö. Här växte palmer på öns mitt medan den kantades av sandstränder. Det var magiskt att ta ett kvällsdopp så här mitt i stan och hade Miami inte redan övertygat mig så var jag garanterat såld nu.

Dagen efter var det dags för nästa naturupplevelse. Jag hyrde en cykel på ett av de många ställena vid häftiga South Beach. Vi packade in den ihop med Adrians i bilen och körde söderut till Coconut Grove. Det här är ingen riktig vildmark utan ett vackert villaområde, men det är annorlunda från de förorter man är van vid. Gatorna inte bara kantas av träd utan på många platser växer de över vägarna och bildar ett tak med sina kronor.

I vissa trädgårdar växer helt enorma träd som ser ut att vara tagna ur en regnskog och sedan har vi själva husen som är en sevärdhet i sig. De är inte instängda bakom höga murar och galler som jag trodde utan många kan man cykla förbi och titta på. Vissa är kolossala medan andra är gulliga, men det roliga är att de allra flesta är unika på sitt sätt.

Det kändes otroligt bra att röra på sig på det här sättet på semestern, istället för att bara ligga i solstolen som nog många Miamiresenärer gör. Men som svensk som kommer från kylan så vill man förstås vara så mycket som möjligt nära havet. På min sista dag hade jag därför planerat in en kajak- och snorkeltur.
 
Även den skedde nära stan. Det tog kanske 20 minuter med bil från downtown ut till Key Biscayne, den allra sydligaste av öarna. Vi var ungefär 10 personer som mötte upp i besöksscentret vid Crandon Park. Efter att ha fått flytvästar och lite information av våra guider var det dags att gå ner till stranden. Eftersom alla de andra resenärerna var par fick jag paddla med en av ledarna – alldeles perfekt eftersom jag då inte behövde oroa mig för att hamna fel och istället kunde koncentrera mig på att se mig omkring och fotografera.
 
Själva paddlingen var riktigt kul. Jag kom på att jag nog bara åkt i kanoter tidigare och det var roligt att få testa på kajakupplevelsen. Det första som slog mig var att det var omöjligt att ta med något som inte fick bli blött eftersom vattnet forsade in där man satt och det fanns ju ingenstans att förvara någonting. Jag var därför riktigt nöjd med att jag tagit med en vattentät kamera.

Från Crandon Park paddlade vi norrut på utsidan av ön. Vi höll oss konstant i grunt vatten och guiderna var noga med att ingen började driva iväg eftersom vi faktiskt befann oss i Atlanten. Planen var att stanna på ett par olika ställen och snorkla, men det här var verkligen en annorlunda upplevelse från de vanliga snorkelturerna man brukar åka på, på semestern. Då brukar det gå ut på att simma omkring, ibland dyka ner på djupare vatten och mest se på färgglad korallfisk.

Nu fick vi hela tiden lära oss mycket om vad vi såg. Guiderna, som var utbildade marinbiologer, stannade och plockade upp olika smådjur, berättade om dem och lät alla hålla i dem och känna. Det var sjöstjärnor som kändes lustiga när de förflyttade sig över handflatan, olika snäckor och sjöborrar. Eftersom det var så grunt bestod snorklingen mer av att sticka ner huvudet och kika på hur den marina miljön såg ut.
 
Vid det andra stoppet vi gjorde fanns det en typ av fossil korall, alltså inget riktigt korallrev utan sånt som bildats av döda djur och växter. Här var det nästan en meter djupt på sina ställen och det fanns lite större djur. Jag fick syn på en fisk med ett väldigt speciellt utseende (en puffer), en bläckfisk av typen squid med stora ögon och en liten rocka i olika bruna färger. En av guiderna hittade en ”nurse”-haj som låg och tryckte men efter att hela gruppen simmat fram och tittat fick den till slut nog och gav sig av mot lugnare vatten.

När vi väl var tillbaka i kajakerna skulle vi paddla norr om ön och sedan runt till andra sidan. Här kunde det ibland blåsa en del och bildas strömmar så det blev mer paddling den sista biten. När vi väl rundat udden var vi återigen i stilla vatten. Här såg det mest ut som ett mangroveträsk och djurlivet var annorlunda med framför allt många olika fåglar att titta på. Det kändes också som om det skulle kunna finnas krokodiler bland den täta växtligheten, men jag såg i alla fall inga. Annars är ju Florida känt för sina reptiler.

Från den här sidan ön fick vi åka bil tillbaka till utgångspunkten. Jag satt och tänkte på vilken fantastiskt lärorik dag jag varit med om, vilken annorlunda snorklingsupplevelse det varit och hur mycket Miami hade överträffat mina förväntningar.