Ghibli Museum lockar både barn och vuxna

Regissören och animatören Hayao Miyazaki är en japansk älskling sedan 1960-talet, men blev ett hushållsnamn i väst först sedan hans film Sen to Chihiro no Kamikakushi (Spirited Away, 2001) vann en Oscar för Bästa Utländska Film 2002.

I förorten Mitaka, en bit väster om centrala Tokyo, ligger Ghibli Museum dit både barn och vuxna vallfärdar för att i verkligheten kunna ta del av Miyazaki-sans fantasifulla värld. Studio Ghibli Inc. grundades 1985 och är i dag Japans största animeringsstudio. Ett stort antal animerade produktioner har genom åren släppts, och mest populära bland dem är Miyazaki-sans.
 
Vad väntar då en besökare på Ghibli Museum? De första intrycken kommer från den finurliga trädgården som huserar museets surrealistiska arkitektur. Vid ingången hälsar en enorm Totoro alla välkomna. På andra sidan husväggarna väntar en magisk värld. Varje liten del i hela museet är hämtad från eller inspirerad av Miyazaki-sans filmskapande och gjort med största omsorg. Väggar, golv och tak är överhopade med detaljer – så gå inte för fort, risken finns att missa något alldeles sagolikt.
 

De tre våningarna, som binds samman med såväl snirklande trappor som hiss, har ingen given väg att följa – Ghibli Museums slogan är passande nog ”Let’s lose our way, together”. Men lokalerna är byggda för att i sig likna en film och ”vill ge vila åt själen och göra livet rikare”. På första våningen finns interaktiva utställningar som visar hur en animationsprocess går till. Här ligger också den lilla salongen The Saturn Theatre som visar kortfilmer från Studio Ghibli vilka aldrig gått upp på någon annan biograf. På andra våningen ligger bland annat en replika av Miyazaki-sans arbetsstudio; charmigt röriga rum med mängder av färgburkar och travar av originalteckningar, den tredje våningen har utrymmen för tillfälliga utställningar.
 
Miyazaki-san, som själv står bakom mycket av museets design, har berättat att han inspirerats av byn Calcata i Italien, men tankarna går inte direkt till Europa när man strosar omkring i den kringgärdande grönskan. Det är helt enkelt för förtjusande påhittigt för att egentligen påminna om något annat än en animerad Ghibli-film – särskilt när man står bredvid den enorma Laputa-roboten på taket. Varje biljett till Ghibli Museum är bara giltig i två timmar så se till att hinna med en fika på Straw Hat Café innan du åker hem!
 

Ta dig dit: Ghibli Museum ligger i Mitaka Inokashira Park och har adress 1-1-83 Simorenjaku, Mitaka-shi, Tokyo 181-0013. Från Tokyo åker du med JR Chuo-line till Mitaka Station (det tar cirka 20 minuter från Shinjuku) och går ut genom South Exit. Härifrån visar Totoro vägen; det är det tydligt skyltat. Den som inte orkar gå promenaden på 15 minuter kan ta en särskild buss som går upp till sex gånger i timmen. Den kostar ¥200 enkelresa; ¥300 tur/retur.
 
Hayao Miyazakis filmer
Majoriteten av huvudrollerna i Miyazaki-sans animerade filmer utgörs av unga, starka flickor och kvinnor. De olika teman de kretsar kring är ofta klassiskt japanska och rör sådant som människans relation till naturen och teknologin liksom vankelmodet mellan gott och ont. Miyazaki-san skyggar inte för att skildra livets mörkare sidor, liksom att framhäva att livet, även i de värsta stunderna, kan vara underbart och magiskt.
 
Filmografi, ett urval:

• Kaze no tani no Naushika (Nausicaä of the Valley of the Wind, 1984)
  
• Tenkû no shiro Rapyuta (Laputa: The Castle in the Sky, 1986)
  
• Tonari no Totoro (Min granne Totoro, 1988)
  
• Majo no takkyûbin (Kikis expressbud, 1989)
  
• Kurenai no buta (Porco Rosso, 1992)
  
• Mononoke-hime (Princess Mononoke, 1997)
  
• Sen to Chihiro no kamikakushi (Spirited Away, 2001)
  
• Hauru no ugoku shiro (Det levande slottet, 2004)
  
• Gake no ue no Ponyo (Ponyo on the Cliff by the Sea, 2008)