Guide till Kathmandu

Det mytomspunna och bergsrika landet Nepal, norr om Indien, bjuder på många ovanliga upplevelser. Genom Wildas artikelserie utforskar vi storstäder, bergsområden och frodiga skogar inom landets gränser. Först ut är en övergripande praktisk guide till huvudstaden Kathmandu, med fokus på backpackerområdet Thamel.

Nepals huvudstad Kathmandu kan ha den sämsta luftkvaliteten i Asien. Det känns åtminstone så när den avgasstinna luften river i halsen. Frånsett detta har Kathmandu mycket att erbjuda. Främst i form av shopping. Med ett fåtal undantag låter de kulinariska upplevelserna vänta på sig. Kulturella upplevelser är frekventare, dock främst i form av kulturkrockar (och bilkrockar).

Till utseendet är Kathmandu olik många storstäder i Asien. Husen är låga, enbart ett fåtal har mer än fem våningar. I jämförelse med indiska städer är Kathmandu relativt rent och kor på gatorna är sällsynta. Att staden ofta är mörk beror på den bristfälliga eltillförseln. Många plockar då fram bensindrivna generatorer som för oväsen och sprutar ut avgaser. Vattenkvalitén är också väldigt dålig.

Det är med andra ord minst lika enkelt att bli magsjuk här som i Indien. Utbredd fattigdom resulterar i tiggare och bland dem många barn. De flesta av dem lever just i Thamel, turiststråket, där chansen att lyckas med tiggeriet är större. Den andra stora faktorn som chockar oförberedda turister är trafiken. Höga hastigheter hålls även på de smalaste gränderna. Antalet unga män på motorcyklar fortsätter att stiga och taxibilarna bränner gärna på dem med. Men när du väl lärt dig navigera fram genom svårigheterna väntar spännande upplevelser.

Resan till Nepal

Om du kommer resandes från Indien och vill ta dig in i Nepal finns flera möjligheter. De flesta väljer att åka till Nepal efter besöket i Varanasi. Du kan ta en buss till gränsen och sedan ytterligare en buss vidare till vald destination i Nepal. Tänk på att det inte finns några internationella bussar som kör dig hela vägen vad biljettförsäljaren än säger!

Ett bussbyte vid gränsen är ett måste. Antingen köper du en biljett ”hela vägen” från Varanasi till Kathmandu/Pokhara/Chitwan med flera. Då körs du till en stad nära gränsen på den indiska sidan. Där ingår en natt på ett mindre fräscht guesthouse. Dagen efter korsas gränsen och en annan buss tar dig vidare. Att köpa en sådan biljett är smidigt. Resan tar dock totalt lite mer än 24 timmar. Du kan heller inte veta hur risig bussen i Nepal kommer att vara.

En resenär rekommenderade att sitta på taket på den nepalesiska bussen. Motiveringen var att bussen var så fullpackad och blir det en olycka finns inte en chans att ta sig ut. Väljer du att ta dig till gränsen med en buss och sen välja buss själv kan du ha tur och hitta en fräsch buss. Fast du kan lika gärna fastna med en skranglig lokalbuss.

Att flyga är givetvis betydligt dyrare (7500 NRS med Air India) men också snabbare och trevligare. Resan Varanasi – Kathmandu tar en timme och du ser bergen på vägen. Sitt på vänster sida så ser du Annapurna. Det går även att flyga från New Delhi. Du kan även flyga till Kathmandu från hubbar som till exempel Bangkok. 
Tåg finns inte i Nepal men du kan resa ganska nära gränsen med ett tåg från Varanasi. Nepaleser kan korsa gränsen med tåg, men inte västerlänningar.

Kostnaden för ett Visum har höjts. 15 dagar kostar numera 25 USD och 30 dagar kostar 40 USD. Ska du stanna till exempel 17 dagar måste du ändå betala för 30 dagar.

Ta dig runt i Kathmandu

Det är svårt att hitta i Kathmandu. Saken görs heller inte lättare av att gatorna i de flesta fall inte har namn. Ett nät av större gator är namngivna. Vill du däremot åka någon annanstans är det bäst att åka till närmsta tempel eller liknande landmärke och gå därifrån, alternativt hoppas på att taxichauffören verkligen vet vart ditt resmål ligger. Oftast säger dom ja men vet inte alls.

Att resa med taxi är inte det bekvämaste. Bilarna som används är så gamla, rostiga och slitna att du känner metalldelar genom ryggstödet i baksätet. Säkerhetsbälten och trafikvett hos föraren är bara att glömma. Något de inte glömmer är att försöka blåsa dig på priset. Taxameter är mycket svårt att få så bestäm ett pris innan. Att resa till exempel mellan Thamel och CIWEC hospital ska kosta cirka 40 NRS men du lär få betala 60 NRS efter hårdprutning.

Från flygplatsen finns så kallade pre paid taxi men åk inte med dem. Du får betala 500 NRS samt att en ”tout” följer med i bilen. (Läs mer i stycket Undvik att bli lurad nedan) Gå istället över parkeringen och längre ut. Där finns flera taxibilar som kommer rycka och slita i dig. Ett vettigt pris är 250 NRS. Att resa från Thamel till flygplatsen ska gå på samma pris men 300 NRS är vanligt.

Att resa med rickshaw, det vill säga en trehjulig cykel med ett upphöjt säte bakpå, är ett bra alternativ för kortare sträckor. Dessvärre är det nästan omöjligt att få dem att gå med på skäliga priser i Thamelområdet. Här syns turistpriserna som tydligast.

Transport från/till Kathmandu

Det säkraste och i särklass trevligaste sättet att transportera sig själv i Nepal är, frånsett vandring, att flyga. Inrikesnätet är väl utbyggt och ett flertal företag fyller luftrummet med små propellerplan. Enklaste sätt att köpa biljett för att slippa besöka mängder av kontor är att gå via en resebyrå. Dock tar de naturligtvis ut komission. Går du till flygbolagets egna kontor kan du dessutom ofta förhandla fram rabatt.

På Yeti Airlines kontor i Pokhara kan du få 15 procents rabatt på biljetten mellan Pokhara och Kathmandu (alltså 80 USD efter rabatt). Ett annat välrenommerat flygbolag är Buddha Air. Royal Nepal Airlines är det däremot bäst att undvika.

Busstransport är ett alternativ för den som inte är räddhågsen och har gott om tid. Sträckan på 10 mil mellan Pokhara och Kathmandu tar cirka 8 timmar med buss och 20 minuter med flyg. Hårnålskurvor, dåliga bromsar och stressade chaufförer kommer på köpet med en bussresa. Men det är betydligt billigare. Kathmandu till Sauraha (Chitwan National Park) kostar 350 NRS. Chitwan till Pokhara kostar 400 NRS och Pokhara till Kathmandu cirka 450 NRS. Dessa är priserna för turistbussarna som är något fräschare och inte lika fullproppade som lokalbussarna.

Under färden mellan Chitwan och Pokhara satt bussen fast i timmar vid olika köbildningar på grund av allvarliga olyckor. Bland annat en frontalkrock mellan en lastbil och en personbil. Undvik gärna bussfärder när det går. Ett företag vid namn Greenline kör samma sträcka med nyare bussar för högre pris. Cirka 15 USD för en av sträckorna.  

Thamel

Budgetresenären beger sig med rätta till området Thamel. Ett virrvarr av smala gator fyllda till bredden med affärer och vandrarhem. Tyvärr är matpriserna höga. De senaste åren har prisutvecklingen rusat uppför i makalös fart. Vässa armbågarna, för i Nepal krävs än mer prutning än i Indien. Att hitta ett boende för ett överkomligt pris kan vara problematiskt.

Konstant övervärdering av rummen från personalens sida resulterar i att priserna anges i US dollar och summorna är chockhöga för att vara Asien (10-30 USD). Misströsta dock inte. Förhandling är oftast möjlig, särskilt under lågsäsong. Kräv att få veta priset i den lokala valutan nepalesisk rupee (NRS) och ha ungefärlig koll på växlingskursen. Titta givetvis på rummet innan du säger ja.

Så gott som alla rum har heltäckningsmatta, murriga färger och tunga gardiner. Inte vidare uppmuntrande. Ett guesthouse som ger mycket för pengarna är Royal Gurkha Recidency. De har inte blivit upptäckta av Lonely Planet och har således inte fått storhetsvansinne. Ett dubbelrum med toalett/dusch går loss på 300 NRS (cirka 30 kronor). Utan badrum får du ett dubbelrum för 150 NRS med lite övertalning.

Rummen är minst sagt spartanska och badrummen är inget du vill uppleva under en tvåveckors charter. Dock är rummen perfekta för en 2-3 dagars stop over i Kathmandu innan du beger dig till Chitwan National Park eller någon annanstans. Ägaren, en kort liten nepalesisk man, är oerhört trevlig och hjälpsam. Det är även möjligt att lämna bagage på förvaring utan kostnad.

Kulinariska höjdpunkter och katastrofer

Att äta i Thamel är förvånansvärt dyrt. Du får räkna med att ge minst 250 NRS för en måltid på en trevlig restaurang. På de mindre syltorna på sidogatorna kanske du kan hitta en tallrik momos (tibetansk tortellini ungefär) för mindre.

Helenas Restaurant serverar god spaghetti bolognaise i samma kvalitet som en bättre svensk mellanstadieskola för cirka 400 NRS. Restaurangen är mysig på kvällarna och större sällskap samlas gärna här efter trekkingen. De har även en takterass med utsikt över staden där frukost serveras.

Yin Yang Resturant är specialiserade på thailändsk mat. En uteservering med värmade eldar eller en matsal en trappa upp finns att välja på. Den röda curryn med kyckling smakar bra men inte vidare thailändskt. De har även europeisk mat på menyn. Prisnivå: kring 400 NRS/rätt.

Third Eye besöker du för tandoori kyckling så mör att den faller i bitar i munnen. Den indiska maten här är fenomenal. Naanbröden är brutalt stora och fluffiga. Lassin kan du däremot skippa, den är verkligen inget särskilt. Kliv en trappa upp för mysig avslappnad atmosfär. Rökfri avdelning uppe, rökning tillåten på nedervåningen. Priser: Lassi 140 NRS, en halv Tandoorikyckling 330 NRS, en hel 570 NRS, Plain rice 75 NRS, Everest Beer 295 NRS. Till detta tillkommer 13 procents VAT.

Pumpernickel Bakery förgyller din morgon med en croissant för 25 NRS eller en smörgås (mörkt eller ljust bröd) med mjukost och grönsaker (190 NRS). En liten kanna god varm choklad kostar 160 NRS.

Förutom restauranger och caféer finns flera supermarkets. Där hittar du ost, kakor, västerländskt godis, vin och annat trevligt. Pulversoppor, nudelsoppa och tonfisk på burk kan du ta med på vandringen om du har/köper ett friluftskök.

Shop til you drop

Eftersom vandring i Himalaya är den mest populära aktiviteten för turister har en hel shopping industri byggts upp kring den. I Thamel kan du köpa allt från fleece tröjor till sovsäckar och tält. Det mesta har blivit dekorerat med en North Face logga, men gå inte på detta försäljningsknep. Det du får är en kopia som ofta producerats lokalt med visst importerat material.

Även om det inte är äkta varor kan du fynda bra grejer. Har du tänkt bestiga Everest bör du ha med utrustning hemifrån, men en tur till Poon Hill står kopiorna väl pall för. Enda undantaget är skor. Skorna som säljs har sulor av hårdplast istället för gummi. Detta gör dem väldigt hala och ger dåligt grepp.

Bra inköp inkluderar fleecetröjor, jackor, vandringsstavar och sovsäckar. Du tjänar knappt på att köpa termosar, byxor och klätterutrustning. Ska du vandra i Annapurna området kan du även köpa utrustning i Pokhara. Utbudet är ungefär det samma och det kan vara något enklare att pruta i Pokhara jämfört med i Thamel.
Fleecetröjorna finns i ett antal utföranden och storlekar. Prova runt och pruta hårt. En riktigt snygg tröja, med dragkedjor, fickor och infälle av fleece i annan färg kostar cirka 500 NRS. Fast du kan alltid pruta mer om du orkar!

Jackor finns i diverse varianter. Allt från dunjackor till lätta vindjackor. En jacka som uppges vara tillverkad av Gore Tex (högkvalitets vattentätt tyg med andningsförmåga) med ett löstagbart innerfoder av fleece kostar cirka 2500 NRS.

Vandringsstavar underlättar belastningen mot leder som knän och höfter under vandringen. Även om du har gått mängder med fjällvandringar i Sverige är Himalaya mycket annorlunda. Större delen av tiden går du nämligen i trappor. Ja, trappor, som anlagts för att underlätta de branta partierna. En sträcka under vandringen till Poon Hill, som anges som den lättaste vandringen, består bland annat av en stigning på 500 meter under två timmar uppför trappor. Hur många tiovåningshus blir det? Köp ett par stavar av ”märket” Leki för 750 NRS. Utropspriset för dessa är 800 NRS för EN stav så hårdpruta!

En rejäl dunsovsäck som ska klara temperaturer kring – 30 grader får du ge cirka 8000 NRS för och då bör det ingå ett skydd att använda när det är fuktigt (förutom komprimeringspåsen).

Du kan även köpa gas och friluftskök om du vill kunna laga egen mat och koka dricksvatten från bäckar. En miniliten kinesisk gasbrännare (som säljs i ett orange plastfodral cirka 15 centimeter högt) ska kosta runt 500 NRS även om många försäljare börjar på cirka 2000 NRS. Detta kök är vingligt och har inget vindskydd men under bra väderförhållanden funkar det faktiskt utmärkt.

En gasbehållare kostar från 200 till 400 NRS beroende på märke. Ett så kallat ”cooking set” med två kastruller, två lock, och tre ätskålar kostar 800 NRS. Har butiken inte dessa försöker de ofta sälja sina egna odiskade matlagningskastruller. Se upp!

Mycket av termosar och köksutrustning ser ut att vara av märket Primus. Detta är ett svenskt märke och vi får ofta bättre priser i Sverige. Kanske något högre men då får du kvalitet. En termos kostar till exempel bara cirka 50 kronor mer i Sverige.

Rep och annan klättringsutrustning skulle jag inte våga köpa av den enkla anledningen att hög kvalitet bokstavligen är livsviktigt. Du får inga garantier och försäljarna vet verkligen inte vad de pratar om. Detta gäller i stort sett alla produkter.

Vandringsbyxorna som finns att välja bland är i flera fall sydda i de konstigaste material. Kvaliteten känns dålig och designen ofunktionabel. Som alltid är det såklart möjligt att hitta undantag, samt att jag personligen är kräsen vid byxval. Tjockare byxor med snölås nedtill finns dock bättre utbud på. Dessa kommer väl till pass vid vandring där det finns mycket snö.

Ryggsäckar och duffelbags finns i de flesta trekkingbutiker. Allt från små dagsturssäckar till de i 80 liters klassen. En dagsturssäck skulle jag kunna köpa, men jag litar inte på att de stora säckarna tål den belastningen de bör klara. Jag har dessvärre inte provat. Dessutom är priset på ryggsäckarna inte särskilt fördelaktigt. Det är bättre att ta med en egen säck om du planerar att vandra utan sherpas (bagagebärare).
I övrigt, har du valt en storlek och provat ”test-jackan”, prova och syna det nya exemplaret noga! Vissa är felsydda, sneda och är gjorda av dåligt material. Andra exemplar kan däremot vara väl värda pengarna.

Kartor i många utföranden finns. Från enkla stadskartor till vandringskartor. Nepa Maps vandringskarta i skala 1: 50 000 höll tyvärr inte måttet. Den var inte alls detaljerad trots skalan. Noggranna jämförelser krävs om du ska vandra på mer outforskade platser. Att gå till Poon Hill går utmärkt utan karta alls. Det är naturligtvis trevligt att veta vilka byar man ska passera men det kan man skriva upp innan.

Något som är värt att tänka på är att Lonely Planets Nepalguide är hopplöst föråldrad i viss bemärkelse. Prisnivåerna som anges där för köp av utrustning stämmer tyvärr inte. Däremot ska det fortfarande vara möjligt att hyra utrustning. Fråga runt på plats och undersök noga så att utrustningen inte är alltför sliten, smutsig eller fylld med löss.
Även andra souvenirer finns att köpa hem från Nepal. Det mest populära objektet är nog Gurkhas kniven. De flesta affärer säljer dock tyvärr bara knivar av dålig kvalitet. Dessa är tillverkade av gammal metall från lastbilarnas stötdämpare. Försäljarna vet sällan vad de pratar om och kan oftast inte berätta historien bakom kniven. Den som är intresserad bör läsa på i böcker eller på nätet innan.

Underbart vackra pappersprodukter är härligt att ta med hem. Askar, block, brevpapper, fotoalbum, dekorationer och mycket annat. Varorna tillverkas av återvunnet papper. Skrivböcker kostar från 75 NRS och uppåt. Köper du mycket får du rabatt. Den bästa affären är tveklöst The Paper Park i den norra delen av Thamel (finns utmärkt på LP Nepals karta).

Musik säljs i mängder. Mycket ambient musik från både Nepal, Tibet och Indien hittar du i flertalet butiker längs Thamels gator. Även piratkopior av västerländsk musik samt DVD filmer finns (150 NRS/styck, billigare vid köp av fler).

Kläder i underliga utformningar, som lever upp till den vildaste israels hashishdimmiga förväntningar hittar du också. Väck rejvarhippien i dig!

Undvik att bli lurad

Den vanligaste blåsningen i Kathmandu är samma som i övriga Asien. Nämligen att en person, vanligen kallad ”tout” i guideböcker, försöker dra dig med till olika hotell/butiker/resebyråer med mera. Denna indrivare/förmedlare kommer att göra sitt yttersta för att få dig att överge hotellet du själv valt. De vill rekommendera att du bor på ”deras kusins hotell” till mycket fördelaktigt pris. Gå aldrig på något sådant. Hotellet kommer så gott som garanterat vara dyrare än om du själv hittat dit eftersom touten ska ha komission.

”Barn behöver mjölk”- tricket är också populärt. Detta är ett sorgligt trick då mödrar utnyttjar sina barn. En mor med barnet i famnen går fram till en turist och skakar en tom nappflaska. Hon säger med gråt i halsen att barnet inte har något att äta. Den snälla turisten följer då med in i en supermarket och visas ett paket pulvermjölk. Turisten köper pulvermjölken och ger till mamman och går. Istället för att ge barnet mat kommer mamman återvända till butiken, lämna tillbaka förpackningen och få en andel av pengarna. Butiken kan sedan sälja paketet ytterligare en gång. Vill du köpa mjölk, bryt då förpackningen i affären. Då kommer mamman inte kunna returnera den.

Att behöva pruta av såklart ingen blåsning men var medveten om att du som västerlänning ges ett mycket högre utgångspris för prutning. Var inte rädd för att pruta hårt. En säljare kommer aldrig att sälja något utan tillräcklig vinst. Många säger att ”okej du får den för det här priset, men det var mitt inköpspris”. Le, var trevlig och säg ”please” så löser sig det mesta. En ungefärlig uppgift är att dra bort minst 50 procent på utgångspriset. (Varierar beroende på vara).

Att köpa antikviteter eller ädelstenar/metaller bör du inte ge dig på om du inte har ordentliga kunskaper. Kontrollera dessutom vilka tillstånd du behöver för att föra ut sådant ur landet. Tro heller inte på någon som säger att du kommer att kunna sälja varorna hemma och göra en vinst. Äffärer som låter för bra för att vara sanna är det!

Hjälp vid nödläge

Sjukvård hittar du av förstklassig sort på CIWEC Clinic – Travel Medicine Center. Västerländska och lokala läkare med god engelska hjälper dig med det mesta. De har även ett mycket bra lab. Smakar det så kostar det så se till att vara försäkrad! Två konsultationer och ett avföringsprov för att identifiera parasiter kostar cirka 8000 NRS.

• Mer allmän information om sjukvård på resan.

Dagsutfärder och andra utflykter

När du känner att du ”gjort” Thamel finns flera utflykter du kan ägna dig åt. De flesta beger sig till Durbar Square. Här finns en samling med tempel och statyer som är väl värda ett besök.

Information om dessa finns fullt tillräckligt i Lonely Planet Nepal. Det finns flera halvdags- och heldagsvandringar du kan ägna dig åt. Att hyra cykel eller motorcykel och bege dig till Bhaktapur är också populärt.

På det stora hela är Kathmandu en upplevelse som inte bör missas under resan i Nepal.