”Belgian fries” och endiver – hur ser den belgiska matkulturen ut?

Pommes frites, musslor, öl och våfflor. Det belgiska köket skiljer sig mycket från det svenska. Influenserna från det franska köket är ofta tydliga, men hur ser det ut egentligen? Jessica, som bor i Belgien, har skrivit en artikel om belgisk matkultur.

Belgisk matkultur är inte en och samma över hela landet, men säkert lika varierande som de officiella språken i landet; nederländska, franska och tyska. Det sägs i alla fall att både humor, mentalitet och andra kulturyttringar är väsensskilda mellan norr (Flandern, nederländsktaliga delen) och södern (Vallonien, den fransktaliga delen). Som så ofta glöms den tysktalande befolkningen i väst bort, den består av ca 70 000 invånare.
 
För att ta det ur förstagångsbesökarens perspektiv, första gången i Belgien och Bryssel: det första som slår mot en knappt man klivit av tåget från flygplatsen i Zaventem är den söta, vaniljaktiga doften av belgiska våfflor; tjocka och inte lika frasiga som en svensk är van vid. Dessa säljs med preferens i tunnelbanan och från små stånd i staden.
 
Den andra lukten som en Belgien-besökare får vänja sig vid är frityrdoften. På många håll finner besökaren små matstånd, ”fritkot“ eller ”friterie“ som de kallas här. Långa köer bildas vid lunchtid då Pommes frites är mycket populärt och ses som en nationalprodukt. Serverade i strut med olika slags majonnäsbaserade såser till, starka, röda, kinesiska… I frites-stånden säljs också ofta kebab, hamburgare, stora smörgåsar m.m. Det sägs att det var amerikanska soldater som missuppfattade nationaliteten på fransktalande belgare under första världskriget, och soldaterna imponerades av de friterade små pinnarna och förde hem traditionen.
 
Enligt belgiska historiker tillagades pommes frites redan 1690 i Vallonien (DN, 26.3). Folk kunde inte fritera fisk som de brukade då floden frusit till, så de provade med potatis. Man anordnar en hel vecka till ”fritens” ära då bl.a. en designtävling annonseras för att poppa upp struten som frites serveras i. Dock är det oväder på gång; priserna på de älskade potatispinnarna ska eventuellt höjas då skörden av bintje var liten förra året – priset är det dubbla i år i jämförelse med 2006!
 
Smörgåsarna i Belgien är även de ett helt kapitel. Det är vanligt att belgaren äter en stor macka till lunch, men då gärna från en s.k. ”Snack“, en liten butik som säljer mackor. Olika majonnäsröror, skinka, ostar, grönsaker – belgarna kan sina mackor. Inslagna i små paket med en servett till, som det bör vara.
 
När man kommer till lagad mat är musslor väldigt populära, serverade med… Javisst! Pommes Frites. Även steak frites är en klassiker, överhuvudtaget är man ganska glada i kött, även om det rapporterades i Le Soir häromveckan att köttkonsumtionen även i Belgien är i nedgång. Folk vill äta hälsosammare, utan att för den skull försaka de gyllene potatispinnarna.
 
Nationalrätterna är annars Waterzooi, en slags gryta/soppa med kött/fisk och grönsaker. En annan är Carbonnade flamande/stooflees, en gryta på nötkött. Annars är det många rätter som importerats från Frankrike, jag själv har svårt att se skillnaden mellan en fransk och en belgisk meny ibland.
 
När det gäller hälsosammare kost är endiver otroligt populära här. ”Chicons“, ”endives“; flera namn har den älskade äggliknande grönsaken. I gratäng, i råsallad, lite hur som helst.
 
Det sägs att den ”vanliga“ restaurantmaten inte är lika bra som i vissa andra länder, men att gourmetrestauranterna är strået vassare än i matstäder som Paris. Bryssel har för sin lilla storlek (ca 1 miljon invånare) väldigt många restauranter med stjärnor i f d Guide Michelin, numera Guide Rouge. Enligt krogägare är belgare fordrande och aktiva krogbesökare, så det gäller att hålla stilen. (Om man vill testa guldkrogar i Bryssel är klassikern ”Comme chez soi“ ett säkert kort. Bonus: en vacker art nouveau inredning.)
 
Det som jag med säkerhet skulle säga är typiskt belgiskt är friterandet (även om man gillar det stort i Grekland och Spanien också), för det är nog det som skiljer sig mest från det svenska köket. Vid minst ett lägenhetsbesök har jag hittat inbyggd fritös i köksbänken, för att kunna fritera inte bara potatis, men även grönsaker och kroketter (av potatismos/skinka/ost).
 
Trots detta mindre hälsosamma kök ser man inte anmärkningsvärt tjocka människor på gatorna. Varför all denna matlusta, som slår en svensk som så… osvensk? Någon sociolog har kommit med teorin att lutheraner aldrig blir så sensuella som katoliker, detta p.g.a. bikten. Protestanten går till sängs med självrannsakelse, katoliken gör detsamma med, efter bikten, ett lättat hjärta, och mätt mage. Se på de flesta katolska länder: stor matlusta och vällevnad!
 
Vad gäller drycker kan man lätt säga att ölen är urbelgisk. Belgien är en liten öljätte: det är bara Tyskland och Holland som ligger före i bryggning. Går man ut på kafé i Belgien är det inte kaffe och kaka som intas, utan öl. Faktum är att det kan vara svårt att hitta bra fikaställen med bakverk, även i en stor stad som Bryssel.
 
Trappistölet är det mest exklusiva då det enbart får produceras vid aktiva kloster, och det görs aldrig i större upplaga. Detta ska inte blandas ihop med klosteröl som vem som helst får brygga om man har tillgång till ett klosterrecept. Skulle man vilja besöka ett trappistbryggeri går det bra att åka till Orval, där det säljs både öl och annat gott. Det ligger avsides i Ardennerna i regionen Luxemburg. Skulle man vilja, går det även att inkvartera sig där ett par dagar, men då gäller det att respektera klostrets regler med bönestunder m.m.
 
Om du beställer ”en öl“ på ett kafé i Belgien så får du normalt en ljus öltyp. Många beställer kriek – körsbärsöl, gueuze (ett typiskt Bryssel-öl, lagrat 2 ar på flaska) eller blanche/witbier – ett ojäst veteöl som är väldigt populärt, speciellt på sommaren. Runt 500 sorter har man att välja mellan i Belgien. Ölen ska gärna intas i speciella glas, olika för alla ölsorter. Ölen ska också gärna användas i matlagning. Öl kan också beskådas i olika former på museum, vid Grote Markt/Grande Place… En öl ingår för övrigt i entrépriset!