Mat på Mauritius!

Kenneth och hans sambo tillbringade en månad i öriket Mauritius. Trots att Kenneths tidigare matintresse inte nådde längre än till en etta i hemkunskap blev han förtjust i matkulturen på Mauritius, som enligt honom är något utöver det vanliga!

Jag har alltid varit värdelös på matlagning, har till och med fått betyg på det. Närmare bestämt en etta i ämnet hemkunskap. Den har man fått stoltsera med inför andra skolor, diverse arbeten och värst av allt: föräldrarna. Det mest avancerade jag lyckades med, var att trycka ut pepparkakor med formar som föreställde gubbar, gummor, grisar, hjärtan och julgranar.
 
Med den här bakgrunden så borde jag ha insett att jag kommer att ta mig vatten över huvudet om jag skulle få för mig att skriva en artikel om mat men…
 
Efter en dryg månads vistelse på Mauritius och med matlagningstalangerna helt förträngda, fick jag för mig att skriva om den fantastiska maten jag och min fru fått njuta av under vistelsen.

Efter att ha sett de skickligt skrivna artiklarna om mat från olika länder, här på backpacking.se, så får jag stora skälva. Här stod ju maträtternas namn på det lokala språket och deras ingredienser. Jag kommer ju inte ihåg några namn på rätterna alls. De var oftast skrivna på franska eller kreol. Min kunskap på de språken sträckte sig till att säga god morgon – eller om det var god kväll… Troligtvis var det god kväll, för snubben vi bodde hos svarade på morgonen med: Good evening, på engelska dessutom.
 
Jag måste lägga upp det på mitt sätt. Strunt samma vad käket heter eller vad det innehåller, förutom själva huvudingrediensen, typ fisk eller kött.
 
Som sagt så är maten på Mauritius lite extra. Inte så lite heller, utan jag tycker den klassar ut det mesta.
 
Jag ska börja med det sämsta: Frukosten.

På de ”guesthouse” och hotell vi bodde på ingick frukosten oftast i hyran, och bestod alltid av: Pulverkaffe (eller te), pain riche, ett glas juice och en banan (eller en bit ananas). Som pålägg till mackan var det marmelad eller mjukost. Drygt halva tiden bodde vi i lägenhet (eller hus) och kunde då fixa vår frukost själva. Min fru, som har bättre talanger än jag på matlagning, ordnade så att vi även kunde komplettera med omelett på morgonen. Ibland köpte vi även hem yoghurt. 
 
Det är vid lunch som njutningen av den Mauritiska maten börjar, om man bortser från omeletten på morgonen.
 
I ett land där ca: 68% av befolkningen är av indiskt ursprung, 27% är kreol, resten kineser eller fransmän, kan inte maten vara dålig. Lägger man dessutom till det faktum att Mauritius är ett örike så blir man än mer övertygad om att det här är en plats för matälskare.
 
Det dominerande är det indiska köket med allt vad det innebär av goda grytor, men även grillat. På matsedeln kan man läsa: Räkor vindaloo, bläckfisk vindaloo, fisk vindaloo, hummer vindaloo och dessutom kött som t.ex: lamm vindaloo. På samma sätt finns de flesta rätter i smaker som masala, curry m.m. Till det hela serveras ris och naturligtvis naanbröd. Maten påminner lite om maten i Goa, i Indien, tycker jag.

Ungefär lika vanlig är den mat som görs i kreolstil och kallas för rougailles. Den är mildare och har ingredienser som tomat, lök, vitlök, ingefära, chili, kanel, kardemumma, saffran m.m. (enligt vad jag läst i alla fall). Så gott som alltid serveras rätterna med ris, och någon sorts sås att hälla över riset. Dessutom brukar man få tre små skålar med kryddade röror, som man kan blanda i maten. Min fru brukar säga: Den ena är stark, nästa ännu starkare och den sista outhärdligt stark.

När det gäller den Europeiska delen så står fransmännen för en underbar fisksoppa. Italienarna har sin pizza sina och pastarätter.
 
Kinesrestaurangerna är bland de billigare och klassen på maten är helt ok.
 
Till vilket kök vanliga fiskrätter som bläckfisk med vitlök och kokosnötsmjölk tillhör vet jag inte, men det – och liknande rätter som har huvudingrediensen från havet – brukar kunna finnas på de flesta större restauranger. Likaså finns flera smakriktningar ofta på samma restaurang.
 
Efterrätterna består ofta av glass i någon form, men även godsaker som flamberade bananer finns på många restauranger.

Sist men inte minst ska sägas att läckerheterna kan sköljas ned med Sydafrikanskt vin. Om man, mot förmodan, inte skulle gilla det så finns: Franskt, Australiskt m.m. att tillgå. Dessutom finns naturligtvis öl, oftast det inhemska Phoenix, samt läsk och vatten.
 
Det här måste väl vara svindyrt. Det är väl bara miljonärer som har råd att vara på Mauritius?
 
Tyvärr är det inte Indiska priser, men det är ändå överkomligt. Vad man får betala för maten på restaurangerna beror förstås på var i landet man är, vilken restaurang man går till och vad man äter när man väl är där, men generellt kan sägas så här:
 
På ett billigt ställe (som främst riktar sig till lokalbefolkning med relativt gott om pengar med Mauritiska mått mätt, går det att få en rätt för 60-70 rupie (ca:15 :-). På ett medelklasställe, riktat till turister och välbeställda mauritier går samma mat på 150-250 rupie (35-60:-) och på en dyr restaurang, riktad till turister mellan 300 och 400 rupie, (70-90:-). Lägg till en öl 30 rupie (10:-). Vill man ha hummer så går det på 600 rupie (130:-) på ett mellanklasställe.
 
Vill man komma riktigt billigt undan så kan man gå till något gatukök på marknaden, busstationen eller i någon gatukorsning om man är i en stad eller större ort. Visserligen finns en stor chans att det blir nedröstat av fruar och flickvänner. Kommer man ändå iväg så kan man äta en roti för 10 rupie och till ljudet av en röst som säger: Kladda inte ner kläderna, tätt följt av: Vad var det jag sa!
 
På de stränder som är avsedda för allmänheten brukar finnas kycklingkebab med chili, som är riktigt gott. Det hela kommer i en pain riche. Billigt är det också, ca: 10 kronor eller mindre. Även olika varianter på hamburgare brukar säljas från bilar som står uppställda på parkeringen ovanför stranden.

Glass säljs också från små bilar som väsnas med en töntig melodi. En strut med ett par kulor går på 6-7 kronor. En annan typ av glass är isglass som tillverkas på ett speciellt sätt. Försäljaren (oftast cykelburen med en trälåda på pakethållaren), tar ett isblock och river det mot ett rivjärn. Resultatet blir en sörja som sedan kramas ihop till en snöboll som en pinne sätts i på. Som avslutning hälls något illrött och/eller illgrönt på. Vet i fasiken vad det var. 5 rupie kostar det hela (en dryg krona).
 
Vad mat och dryck kostar på de vräkiga hotellen har jag dessvärre ingen aning om, men smaken på den borde vara lika bra som på restaurangerna…