Stockholmshistoria

Stockholm är som bekant vårt lands huvudstad men hur har stadens vandring genom seklerna sett ut? Hur har Stockholm kommit till? Vilka vägar har utvecklingen tagit?

Nordens Venedig. Fjollträsk. Stockholm. Kärt barn har som bekant många namn men vad har vår huvudstad för historia. När kom den till och varför? Hur har den utvecklats?
 
Grundande
År 1252 är året då namnet Stockholm första gången dyker upp i skrift; närmare bestämt i ett privilegiebrev utfärdat av Birger Jarl. Namnet Stockholm är emellertid betydligt äldre än så. Det finns också en stor mängd teorier om varifrån ordet härstammar. En skröna gör till exempel gällande att en stock med insida av guld i en dimmig forntid skulle ha flutit i land på nuvarande Helgeandsholmen. En annan seriösare inriktning menar att Stockholm syftar på de stockar och pålar som utgjorde delar av hamnens försvarsverk. Något exaktare ursprung verkar inte gå att spåra.
 
Överhuvudtaget är just skälen till varför Stockholm anlades på denna plats varierande. Länge var handel-försvar-terorin dominerande. Platsen utgjorde ett viktigt försvarsmässigt lås mellan Mälaren och Östersjön, detta skulle i sin tur dragit till sig handel.

På senare tid har forskningen framhållit det som brukar kallas ”emotionella skäl”. Medeltidens stadsgrundande skiljde sig ordentligt från dagens – städer kunde anläggas, överges eller flyttas på initiativ från en lokal härskare. Att Stockholm blev en varaktigare skapelse kan alltså mycket väl haft att göra med att någon av dåtidens maktmänniskor kände starkt för platsen och konkret beslutade att bopålarna skulle slås ner just här. Den ena mekanismen behöver inte utesluta den andra utan troligtvis har flera orsaker samverkat.
 
Medeltiden
Det var framförallt under senare delen av 1200-talet som Stockholm började att ta form på allvar. Handeln ökade. Invånarantalet växte. Nu blev också den tyska påverkan allt mer dominerande. Den mäktiga handelsorganisationen Hansan hade ett mycket stort ekonomiskt och politiskt inflytande i staden och kom allt mer att utgöra en välbärgad överklass. Detta påverkade också språket. Ord som vi ser som ursprungligt svenska har i själva verket tyskt påbrå, till exempel ”börs”, ”penningar” och ”handel”.
 
Under 13 och -1400-talen växte Stockholm kraftigt. Med våra moderna mått mätt rörde det sig dock snarare om än ett mindre samhälle än en stad. Invånarantalet låg någonstans mellan 5-6000. De lantliga inslagen var påtagliga, de flesta stockholmare hade en mindre täppa där man odlade grönsaker till hushållet. Grisar bökade bland gatornas avfall och smuts. Troligtvis kände en resenär stadens lukt långt innan den kom inom synhåll. I Stockholm, liksom alla andra medeltida städer, var våldsbrottsligheten mycket hög – det gick 12 mord på hundratusen invånare. Man levde mycket trångt och nära varandra. Alkoholen flödade. Minsta gnista kunde antända sociala konflikter som lätt spårade ur i våldsamheter. Flera domstolsprotokoll vittnar om detta.
 
Från 1500-tal till stormaktstid
Det var först på 1500-talet som Stockholm fick sin nuvarande funktion av huvudstad. Tidigare hade kungamakten och hovet flyttat runt mellan olika slott och herresäten men efter att Gustav Vasa tagit makten 1523 grundades ett arvkungadöme. Makten koncentrerades till Stockholm och slottet Tre kronor. Nordens Venedig hade alltså blivit huvudstad på allvar, just detta namn är inte, som man kan frestas att tro, någon modern slogan skapad av svenska turistrådet.

Uttrycket härstammar istället från en italiensk handelsman som besökte Stockholm på 1500-talet. Under nästa århundrade fortsatte utvecklingen mot en starkare centralmakt, allt fler institutioner och förvaltningar samlades i Stockholm. Handeln började nu gå på högvarv. Från de norra delarna av landet kom bland annat järn och pälsverk som sedan exporterades till kontinenten. Detta avspeglades också i invånarantalet. På 70 år sexfaldigades befolkningen i Stockholm, från 10 000 1610 till 60 000 1680. Detta var barocken och stormaktstidens era. Pampiga privatpalats, i flera fall finansierade av lyckade plundringståg på kontinenten, växte fram i Stockholms stadsbild.

Staden låg nu också centralt i det omgivande Östersjöväldet. Kring drottning Kristinas hov samlades vetenskapsmän, författare och kulturpersonligheter. Det mest kända exemplet är kanske René Descartes som under ett besök på hovet fick lunginflammation och avled. Detta brukar, med stor ironi, sägas vara Sveriges enda bidrag till världsvetenskapen. Men som bekant har var fest en baksmälla och på 1700-talet var de glada dagarna över.
 
Från förnuftets tid till Europas Calcutta
I början av århundradet kom den svenska ekonomin in i en nedåtgående spiral. Skördarna slog fel, stora nordiska kriget 1700-1721 kostade enorma summor, dessutom svajade flera andra europeiska ekonomier vilket smittade av sig på Sverige. På 1720-talet började en återhämtning komma till skott. Det skulle dock dröja till 1800-talet innan både Sverige och Stockholm helt hade kommit ikapp. Hela Stockholmsområdet hamnande nu i ett ekonomiskt bakvatten men staden behöll trots detta sin politiska roll. 1700-talet var också förnuftet och nyttans tidevarv, Stockholms stadsplan förändrades, gatorna skulle nu vara raka och byggas enligt utmätta ritningar.

Samtidigt gjorde den ekonomiska situationen att andra städer, till exempel Göteborg och Norrköping, ökade i betydelse. Först i mitten på nästa århundrade återtog Stockholm sin position som landets främsta industristad. Det tidiga 1800-talet var ingen smickrande tid för staden, den gick populärt under namnet Europas Calcutta, man var till exempel sist i Norden med att införa ordentliga avlopp. Sjukvården var obefintlig, epidemier vanligt förekommande. På sikt tvingade dock situationen fram en bättre stadsplanering och en mer omfattande sjukvård.

Befolkningen ökade, både via inflyttning men också på grund av lägre dödstal och högre födelsetal. Samtidigt var det vid denna tid som klasskillnaderna och alkoholkonsumtionen ständigt nådde nya rekordnivåer. Detta har bland annat skildrats av Strindberg och Fogelström.
 
1900-talet
I början av 1900-talet hade befolkningsexplosionen under förra århundradet satt stora spår. Bostadsbristen blev ett allt större problem. Detta födde idén om att staden skulle expandera på nya områden. Förorter som till exempel Aspudden växte fram, det skulle dock dröja till Miljonprogrammets gyllene 1960-tal innan expansionen kom igång på allvar. Vällingby, Rinkeby, Tensta med flera var alla barn av denna tid.

Redan på det sena 1800-talet hade funnits omfattande rivningsplaner för Stockholms innerstad men det var först 70 år senare som en del av dessa planer realiserades. Grävskopor och rivningsmaskiner gick lös på Klarakvarteren. Allt gammalt skulle bort, en ny stad fick klädsel av stål och betong. Ovärderliga 1700-talshus föll offer för rivningarna; innan nuvarande Sergels torg blev klart dominerades området av en stor krater där det byggdes och borrades konstant – snart känd som Riksgropen.

I vissa fall var protesterna kraftiga, det mest kända exemplet är Almstriden då almarna i Kungsträdgården skulle sågas ner. Folk gick man ur huse för att skydda träden. Enligt en känd skröna ska en amerikansk turist ha frågat, på grund av all nybyggnation, vem som bombat Stockholm under kriget. Han fick då snopen svaret att landet varit neutralt och att svenskarna själva hade skapat Riksgropen.
 
Vår huvudstads vandring har alltså varit lång och krokig, från medeltidsstad, över stormaktsvälde, vidare till Riksgropen för att gå in i nutiden. Vandringen in i framtiden fortsätter. En framtid som är lika spännande som den är oviss.