Hur smälta in bäst i Sydamerika? (klädsel m.m.)

Åker till Sydamerika (Ecuador, Peru, Bolivia bl.a.) den 28 augusti. Nu undrar jag hur jag som tjej bäst kan smälta in med den inhemska befolkningen, främst vad gäller klädsel? Jag inbillar mig att jag kan mötas av mer respekt om jag, åtminstone till viss del, klär mig lite feminint och inte bara "maskulint backpackeraktigt" (t.ex. shorts och kängor)? I katolska länder är väl de traditionella mans- och kvinnorollerna mer befästa, och, ja, min känsla är att det i åtminstone något avseende borde vara bra att klä sig en gnutta kvinnligt..? (även om det bär mig emot :)) Ta seden dit man kommer litegrann. Sen kan man ju undra om en något mer kvinnlig klädsel skulle inge någon grad av respekt hos de ökända machismo-männen, eller om det tvärtom bara skulle få dem att betrakta mig än mer som ett villebråd? ELLER så kanske inte en enda människa bryr sig, vilket isf gör det helt onödigt att ens reflektera över det hela... Dörutom klädsel - finns det något annat man/jag kan tänka på när det gäller beteende o. dyl.? mvh Sara

nä jag tror du ska klä dig som du brukar bara. indiankvinnorna har ofta kjol eller färgglad dräkt men i övrigt ser folk ut som "vanligt". byxor, kjol, klänning, tjejerna har lite olika. Turisterna e ofta lite nedklädda för att "passa in" (och för att man blir allmänt skitig av att resa runt) men egentligen e det sak samma. lyser gringos om oss iallafall ;) Hur du blir bemött handlar mer om hur Du bemöter. Ju mindre grupp du reser i ju större chans till bra kontakt. ju större kunskaper du har om länderna och språket ju bättre. glatt humör, ödmjukhet och att närma sig folk ensam (inte i grupp) brukar funka bäst (så är det väl även hemma).. vad gäller grabbarna kommer du få lite visslingar. mitt tips e att inte se så allvarligt på det. funkar inte att bli sur heller. Bara hälsa och säg några ord tillbaka till dom så brukar det bli bäst, tycker jag.

reser ensam och kan hyfsat bra spanska, så då har jag väl kommit en bit på vägen kanske... machismograbbarna kommer jag att irritera mej på som f-n men får väl försöka vänja mej/acceptera det. tur att man inte är platinablond och har silikontuttar iaf! då antar jag att det skulle kunna bli riktigt jobbigt... tack för svar!

Hur du an gor, oroa dig inte, gringostampeln blir du inte av med! ;) Det som suddar ut stampeln lite enligt mina erfarenheter ar att alltid forsoka prata spanska, ju mer desto battre. Och att vara artig.

Jag tycker nog inte heller du behover tanka sa mycket pa det, eftersom du anda kommer se annorlunda ut, utan snarare fundera over vilka av dina klader som ar lattast och tar minst plats ;) Och vad du kan tanka dig att lamna hemma om du anda tanker kopa nytt pa en gatumarknad eller sa...

färga håret då o skaffa bruna linser lol;) eller bara va den du e;)

Basta tips: Dejta en sydamerikan, som kan skola in dig i systemet. Nar jag var i Peru gick jag ut med en peruianska, och det var riktigt intressant. Rena gentleman skolan. Oppna dorrar, betala notan, choklad och rosor och macho attityd var bara nagra exempel av dom sakerna jag fick lara mig. Tyvarr forsvann dessa egenskaper ganska snabbt efter jag kommit tillbaka till Sverige (tack och lov!?)

mr critz: tack för tipset... att jag skulle dejta en sydamerikan kommer dock aldrig att hända... :) skulle ALDRIG stå ut med "notbetalning", dörröppnande o. dyl.! skulle bara irritera mej... (ödets ironi: jag slår vad om att det ändå kommer att sluta med att jag gifter mej med en sydamerikan eller nåt... :))

äsh vem tackar nej till en trevlig dejt? som jag sa tidigare så vinner man ingenting på att hålla på sina "principer" och sura för folk beter sig på ett sätt man inte gillar. funkar bättre att möta folk där dom är, vem vet kanske ni lär er nåt av varann.

jag tror jenny just gav dig det bästa tipset.. åk inte med inställningen att du kommer från en mer civiliserad kultur tänk dig en äldre dam i sverige som blir förbannad på dig när du erbjuder henne sittplats på tuben och ryter till att hon minsann inte är så gammal att hon inte kan stå på sina ben :)

patrik: mer civiliserad kultur vet jag inte, att bete sig sådär machismo-aktigt känns väl nästan MER civiliserat än att vara som jag :) jag som person skulle dock ha väldigt svårt att "spela svag" och låta killen öppna dörrar och sånt... kanske går att lära sig uppskatta dock? kanske kommer hem och är bortskämd som bara den sen! :)

Jag reste runt i Sydamerika ensam i 6 månader som blond och blåögd (bokstavligt talat) och det jätte bra. Stötte inte på något jobbigt ibland känner man sig uppskattad men ibland så får man del av matchokulturen men det är bara att stå på sig och ha tålamod. Ha en underbar resa, du kommer älska det!

Carin - Var du möjligtvis på språkresa på Malta sommaren 2000? Vet inte varför, men jag känner igen ditt namn!