I fængelset i Bolivia

Har precis upplevt en av de starkaste, konstigaste och sjukaste saker i mitt liv. Har precis kommit ut efter nagra timmar i Bolivias storsta, mest korrupta och farligaste fangelse. Fangleseturen borjade med att vi kom till ingangen till San Pedro som fangelset heter. Under besokstiden ar ingangen fullproppad med Bolvias varsta mordare, smugglare, valdtaktsman som vantar pa att fa traffa sina anhoriga. De skriker, spelar trummor, trycker sig mot gallret och manga ganger har det hant att fangar smitit ut i staden i kaoset. Tillslut efter att ha ringt nagra telefonsamtal fick vi antligen komma in i fangelset. Efter att vakterna fragat en av fangarna om det var ok att vi kom in utan pass fick vi passera grindarna och visitationen av vakterna. Vi kom in pa nagot som skulle kunna vara ett helt vanligt torg i Bolivia. Fangarnas familjer kan bo tillsammans med brottslingarna inne i fangelset. Sa manga av de 200 barn som bor i fangelset sprang runt och lekte pa torget, medans sma farbroder satt och spelade schack langs med de slitna vaggarna. All rundvandring, plus allt annat, styrs helt av fangarna sjalva. Var otroligt gulliga och trevliga "guide" var en sydafrikan som akt fast for drogsmuggling och var inne pa sitt tredje ar pa San Pedro. Hur fangarna har det i fangelset beror endast pa pengar. Precis som i ett vanligt samhalle koper du mat, lagenhet och ha ett "vanligt" jobb. Ken, var guide, jobbade med att tvatta de andra fangarnas klader vilket han fick ett litet, morkt rum for i fangelset. Ett litet morkt, blott rum utan fonster och toalett kostar ungefar 1400 dollar, medan ett "penthouse" kostade 14 000 dollar. Mannen som bodde i penthouset hade smugglat 4 ton kokain intrangt i nagra flygplan. Fran "torget" i fangelset gick vi upp for en trappa till ett litet rum dar en av fangarna, Francesco bodde. Francesco, en portugis som kunde 6 sprak, akte runt varlden med sin vackra, franska flickvan som han traffat pa en yogakurs i Thailand, akte aven han fast for drogsmuggling och satt inne pa sin sjatte manad i fangelset. Uppe i Francescos rum skottes all "turismverksamhet" och nar vi kom upp satt redan 7 st svinhoga backpackers och vantade pa nasta bestallning; alltsa några linor kokain till. Alla fick satta sig och Ken forklarade for oss hur var tur skulle ga till, innan de som ville fick bestalla vad de kande for.. Ken berattade med stolthet i rosten om deras fina kokain som de sjalva framstallde inne i fangelset. Efter bestallningen borjade rundvandringen; fangelset ar helt uppbyggt som en liten stad med kyrka, biljardrum, sma affarer, gym och massor av sma lagenheter och rum. Det fanns olika avdelningar och standard av rum, beroende pa hur mycket pengar fangarna hade. De fangar som inte skotte sig fick sitta i "The Prison", alltsa ett litet rum utan fonster, i minst 30 och max 60 dagar. Ken, guide hade suttit dar en gang eftersom han hade varit full pa sin fodelsedag. Under 10 av 30 dagar hade han varit helt utan mat. En av avdelningarna kallades for knarkavdelningen. De fangar som satt dar var alla knarkare och hade akt dit for knarkinnehav. Vi fick traffa en kanadensare som akt dit for att ha haft 1 gram kokain pa sig. I hans lilla rum bodde han tillsammans med sin flickvan och deras barn. I Donalds, kanadensaren, sang lag hans flickvan tillsammans med 2 barn och en annan tjej. Bada tjejerna var hoga som hus medan de satt och matade de tva barnen med nappflaska. Vi traffade aven en annan backpacker som sag ut precis som vi, forutom att han var snorpackad, stenad och faktiskt var en av fangarna. Han var i 25-ars aldern och var ute och reste i varlden nar han akte dit for knarkinnehav. Han hade nu suttit i fangelset i 3 manader och hans flickvan i vantar fortfarande pa honom i Brasilien och tror att han bara ar ute och backpackar i Bolivia. Efter att rundvandringen och ha suttit och pratat med nagra av fangarna i nagra timmar var det dags att lamna det har sjuka, stamningsfulla och otroliga stalle. Efter nagra timmar dar kandes det helt naturligt att sitta vid det lilla koksbordet och smaprata, skratta och skoja med man som spenderar varje dag av sitt liv instangda, men anda sa fria. Har inte manga ganger i mitt liv kant en sadan blandning av att vara otroligt radd men samtidigt otroligt fascinerad over hur barn springer runt lyckligt bland droger, alkohol, mordare och andra brottslingar och leker glatt som om det ar det mest naturliga i hela varlden. Sa vi betalade vara 150 Bolivianos var (ca 130 kr) till Francesco och gick ut genom grindarna efter manga kindpussar och kramar med fangarna som manga av dem ar helt fantastiska och intelligenta manniskor, men som har gort mycket eller lite fel i sitt liv och hamnat pa detta sjuka stalle. Lagger till detta pa listan over manga av de upplevelser pa resan som helt fatt mig att andra syn pa livet och fa ett helt annat perspektiv pa hur jag sjalv lever. Kanske gar vi tillbaka imorgon till fodelsedagskalaset vi blev inbjudna till pa fangelset?

åh vad intressant och spännande!! förstår inte hur jag kan ha glömt att lägga till det här på listan över platser att besöka i sydamerika!! men hur fungerar det exakt? drar man till fängelset och snackar med någon där och ger dem lite pengar? hur grym på spanska behöver man vara? låter som en otrolig upplevelse som man skulle vilja ha med sig i bagaget när man kommer hem.. bra skrivet!

Den här boken har skrivits av en svensk kille som hamnade i fängelset i du besökt. Efter en misslyckad knarksmuggling satt han där i flera år. Läsvärd! bokus.com/b/… Väl mött!

Linn jag antar att du inte läst "El Choco" Än? bokia.se/el-choco-markus-lutteman-9172638788/bok/9789172638785/ Otrolig historia om en "vanlig" svensk som åker dit i Bolivia och sitter i precis det fängelset du besökt. En bestseller här hemma i Sverige, och en av de absolut bästa böcker jag läst, rekommenderas starkt, och kommer nog vara än mer uppskattad av dig som faktiskt besökt denna hemska verklighet! Ett besök på fängelset står högt upp på min önskelista också ;)

Haha! Du var tvåa på pucken Oscar:) Väl mött!

Det var nog den mest intressanta tråden jag läst på bp. Tack Linn! Grabbar, hoppas boken är lika intressant!

Den är bra. Särskilt som den är en "based on a true story" bok. :)

Som alla andra skriver, läs boken. Handlar precis om det du har beskrivit.

Hejsan!! Vi har själv gjort ett besök i en av Bangkoks fängelser hos en sydafrikansk tjej som heter Dawn. I januari ska vi tillbaka och då få ett "konsulatbesök" på 1-2 timmar i fängelset med henne. Vi brevskriver med henne också. Kolla gärna in tråden; ni "måste" bara besöka Lard Yao Woman prison i Bangkok där vi skriver om det förra besöket litegrann. Ha en underbar fortsättning på er resa!! /Marie

Grymt inlagg Linn, tack!

Vet någon om man kan göra liknande turer på svenska fängelser?

Linn, kan du berätta hur ni gick tillväga för att komma in där? muta en vakt och sen prata med de ansvariga för "guideturen"? eller hur funkar det?

[quote]Linn, kan du berätta hur ni gick tillväga för att komma in där? muta en vakt och sen prata med de ansvariga för "guideturen"? eller hur funkar det? [/quote] Så dramatiskt att du behöver muta dig IN (stor humor) i fängelset är det inte. Greppa en Lonely Planet-guide och läs "San Pedro - how to do" eller vad det nu heter. Inga konstigheter alls - t o m svenska kriminalvården har varit där på studiebesök..

Häftig upplevelse och vågat gjort. :S Tänkte på en dokumentär jag såg för ett tag sedan om fängelseliv i El Salvador med liknande innehåll. Part 3 youtube.com/…

helt undebar lasning, blir nastan lite sugen pa att uplleva det sjalv.. kanske har tid att klamma in det ... Thanks again for the reading! cilla.

Jo, du har absolut en poäng Linn. Jag har googlat runt lite och det verkar som reglern har ändrats en del det senaste. Jag kommer ihåg hur det var när jag började bli fast i resträsket och vad alla tjatade om det där fängelset, och att det mer eller mindre ingick på gringospåret tillsammans med inkaleden och Iguassufallen var väl ett faktum. Men tydligen har de största turerna dit nu stoppats och man måste ta sig in själv genom att betala entré till vakterna. Så ja, jag hade fel. Fast muta? En petitess, visst, men jag tycker inte att man mutar sig in. På samma sätt som man inte mutar en svarttaxichaffis att köra hem en efter en sen kväll på krogen, utan man betalar helt enkelt för en tjänst som råkar vara olaglig. Men jag skulle själv tycka stället vore intressant att se, faktiskt. Men din sista kommentar gör mig lite fundersam - jag hoppas att du inte börjar hänga i besöksrummen på Kumla när du kommer hem också?