hur många av er som reser till sydamerika kan spanska?

Vad jag hört kommarman inte långt medengelskan på många ställen, ett måste o lära sig en massa innan man tar sig dit eller det första man gör kanske!?

Beror på som sagt i Suriname och Guyana (officiellt språk) och förmodligen även i Franska Guyana så går det bra, annars är nog Spanska och Portugisiska bra att kunna.

är det i bara i storstäder man klarar sig med engelskan i övriga länder eller ?!

Kan du definera ordet "klara sig"? Jag är en sån som är ganska övertygad om att man kan klara av boende, mat och transport på teckenspråk var man än i världen befinner sig.. Är väl i och för sig alltid bra att kunna prata det språk som pratas i landet man befinner sig i..

kanske ska fråga så här, hur mycket folk där kan ngn engelska? Med klara sig menar jag kunna göra det mesta helst utan teckenspråk, typ handla,fixa boende,boka resor etcetc..

På resebyråer ("fixa resor") så kan naturligtvis alla engelska. I länder som Bolivia/Peru så kan den yngre generationen grundläggande engelska, åtminstone i städerna (eller andra ställen där turister befinner sig). Bland de äldre (över 35 år) så är det sällsynt att de kan någon engelska överhuvudtaget. I länder med lite högre "standard" (Chile/Brasilien etc) tycker jag inte det är så mycket sämre än vad det är i södra Europa.

Alltså du "klarar dig", men jag skulle absolut rekommendera att kunna spanska innan/ta en spanskakurs det första du gör! Jag håller inte med Addesolen om att argentinarna/chilenarna inte är mycket sämre än de i södra Europa på engelska, jag skulle säga att den generella engelskanivån är mycket lägre. Men visst, vill du boka hotell, köpa bussbiljetter, osv så klarar du dig nog okej på engelska. Men vill du ha något slags socialt liv utöver andra backpackers är spanska ett måste skulle jag säga.

Kan bara instämma i vad Annika säger. Vill du enbart umgås med andra västerlänningar och komma hem enbart med minnen av fin natur, diverse monument, färgstarka indianmarknader osv behöver du inte lära dig spanska. Du "klarar dig" utmärkt på engelska, dvs du tar dig från A till B, du får mat och hotellrum osv. Men resande handlar väl inte om att "klara sig", ingen bedrift att resa. Handlar väl om att uppleva grejer, möta andra länder och i synnerhet dem som bor där? I stort sett alla mina egna bästa minnen från Latinamerika kommer från grejer jag har gjort med latinamerikaner. Allt från privata fester hemma hos någon hela natten till konfirmation i samband med en katolsk mässa till en sväng ut på landet i en skranglig bil för att hälsa på mormor. Sådant är det tyvärr osannolikt att du får uppleva om du åker dit som engelsktalande "gringo". Då tvingas du hålla dig i din lilla bubbla av västerlänningar och kommer aldrig riktigt nära Latinamerika. Enligt min erfarenhet är de allra flesta västerlänningar som reser i Latinamerika väldigt dåliga på spanska och klarar inte ens enkla konversationer om vardagliga ämnen. Och eftersom de allra flesta latinamerikaner är urusla på engelska, som Annika helt riktigt säger mycket sämre än i t ex Spanien eller Italien, blir det tyvärr som det blir.

Jag kunde inte spanska när jag reste där, och då blir det precis som Anders säger här ovan. Vi hade det underbart men riktigt starka minnen från mina resor handlar om när jag har gjort saker med lokalbefolkningen. Och det missar man helt klart om man inte kan spanska.

Klart det blir lättare, men det funkar grymt bra ändå. Va i Mexico 95/97 och kan bara beställa mat på spanska och det funkade. Hade dessutom turen att få hänga med Mexare på ett 3 dagars bröllop.

Blev ju en del blandade svar där. Kan mycket väl bero på att flera generationer har svarat. Jag är "bara" en tonåring, Anders är närmare 30 år äldre än mig och Annika nästan tio år äldre än vad jag själv är. Jag har bäst koll på Bolivia (pappa kommer därifrån och hela hans släkt bor där) och i viss mån Peru (där pappa min bor) och där kan faktiskt ungdomarna (det vill säga min generation som jag umgås med) numera klara av lättare konversationer på engelska. På senare år har fler och fler skolor lärt ut engelska och många studerar det utöver den vanliga skolgången. Och då är ändå Bolivia Sydamerikas fattigaste och minst utvecklade land. Jag skulle kunna sluddra ihop en del portugisiska från spanskan men väljer ändå att alltid prata engelska i Brasilien och tycker det har fungerat helt ok. Som jag upplever det är det inte sällan som folk själva börjar prata engelska när man försöker prata ex portugisiska. De ungdomar jag känner från just Brasilien pratar dessutom inte så mycket sämre engelska än vad jag själv gör.

Jag ser min resa som ett halvår språkresa ungefär. Talar behjälplig spanska, kan bilda meningar och så även om grammatiken haltar en hel del. Men som sagt, kan göra mig förstådd och även hålla lättare dialoger. Läste spanska 4 år i högstadiet (tyvärr var det väl ett av de ämnen som inte prioriterades då vilket jag bittert ångrar nu) och sen gick jag en "konversationskurs" nu under hösten för att hitta tillbaka någurlunda. Har sagt till min käre resekamrat att vara på mig under hela resan så jag verkligen försöker snacka så mycket spanska som möjligt under resan, vill komma hem med ett bättre språkförråd än jag anländer med.

kan inte hålla med dig addesolen. det är väldigt få brasilianare som är bra på engelska (ofta kan de inte ett enda ord). bra engelska är väldigt ofta kopplat till ekonomisk bakgrund, alltså om personen gått på privatskola med bättre utbildning. att din engelska varit mer användbar än en spanska/portugisiska låter rätt konstigt faktiskt... det låter mer som en slump än en sann bild. och som de andra säger, klart att man "klarar sig" utan att kunna ett enda ord, men då ska man också veta vilken typ av resa det blir. när jag åkte till brasilien första gången kunde jag varken spanska eller portugisiska. efter ett par tre veckor började man dock få in lite, iallfall tillräckligt för att ha grottmanskonversationer, vilket just är det som kan förändra ens resa så mycket... bara viljan att lära sig finns behöver man inte vara ett språkgeni för att kunna lära sig grunderna

Lars: Mexico ligger i och för sig inte i sydamerika...

Kan du ingen spanska tycker jag att du ska köpa dig en parlör och studera lite. Spanska är enligt mig för övrigt ett rätt så enkelt språk(många ord likt engelska) att lära sig om du jämför med tex tyska. Jag pratar urusel spanska(aldrig läst i skola) men tycker det är kul att försöka, kan i vissa fall leda till skratt och förmåner. Åker själv för första gången till sydamerika i mars, hoppas lära mig mycket spanska där. recuerdos En wanabe lingvist Flenne

funderar över varför det är så vanligt att vi pratar om att man borde kunna spanska för att resa några månader i chile eller peru. Men ovanligt att någon råder en annan att kunna mandarin när man skall resa till kina tex. större språk, 100 ggr ballare och precis lika svårt, antagligen svårare, att kommunicera med engelska där som i något land i sydamerika. Omöjligt att begränsa sitt resande på så sätt att bara resa dit man kan det inhemska språket. Sydamerika är inte unikt på det sättet att språket öppnar möjligheter för kontakt med lokalbefolkning och ett ännu intressantare resande. men du kommer antagligen inte hinna lära dig ens de fem största språken i världen, så tänk efter vilket av dem -spanska eller något annat - du vill satsa på, vad som känns roligast, och vart du kommer resa i fortsättningen (vilket du har mest användning av). Det kanske är franska hellre, eller ryska. Fördelen med just spanska är att det är relativt enkelt att lära sig och ligger nära till portugisiskan (som är väldigt vackert språk f ö) och på så sätt täcker du nästan hela latinamerikas "språkkarta", om du tänker dig resa mycket där i framtiden. även nära besläktat med italienska. Människor har olika förutsättnigar och intresse för att lära sig språk och beroende vad man kan så har man olika fördelar i olika delar av världen, och även där man inte alls kan prata med varandra så är min uppfattning att med en skön inställning och ödmjuk attityd kan man skaffa sig ganska många vänner ändå, i all enkelhet...