Ilha do Marajó - Brasiliens bäst bevarade hemlighet?

Ilha do Marajó i Amazonas delta är ett av Brasiliens mest spännande resmål - men ett av de minst besökta. Här följer några rader om varför du skall åka dit. Samtidigt som jag önskar att fler skulle få lära känna Ilha do Marajó och ge lokalbefolkningen en chans att tjäna några Reaís extra, så vore det samtidigt synd att ta oskulden ifrån det. För även om öns befolkning alltid tar emot besökare med öppna armar så verkar de vara alldeles utmärkt lyckliga utan oss ... I snart 20 års tid har jag besökt Soure på ön Marajó (Ilha do Marajó) i Amazonasflodens mynning. Varje gång jag kommer dit slås jag av hur oskyldigt och fantastiskt vänligt detta ställe är. Marajó brukar beskrivas som världens största flodö och har enligt uppgift ungefär samma storlek som Schweiz. Delar av ön bildar Amazonasflodens delta vars huvudflöde går norr om Marajó. Här är det ingen som låser dörren när man går hemifrån (om huset nu till äventyrs skulle ha en dörr!). När man hyr motorcykel frågar ingen efter leg el. liknande: "Skulle du nu bestämma dig för att försöka stjäla min motorcykel kommer de att stoppa dig på färjan över floden". Det finns flera sätt att ta sig till Marajó. Det vanligaste är att man tar båten från Belém till Camarâ och sedan buss vidare till Soure, Joanes eller Salvaterra. Kommer man med bil tar man bilfärjan från Icoaraci till Camarâ. En gång i veckan finns det båt från Belém direkt till Soure. Det går även att ta flygtaxi till den lilla landningsbanan strax utanför Soure. De flesta som besöker Marajó är mindre bemedlad lokalbefolkning på semester. För medelklassen i Belém är Marajó ointressant. Det betraktas som bonnigt och fattigt att åka dit. Däremot ägs många av de många enorma fazendorna (buffelfarmerna) av rika familjer i Belém. De sydöstra delarna av Marajó består av milsvida savanner som förvandlas till våtlandskap under regnperioden. Marajó är känt för sin enorma artrikedom både avseende flora och fauna. Enorma flockar ibisfåglar kan ses, rosa floddelfin visar sig ibland, regnbågsboan huserar här (visar sig inte i bebodda trakter) osv. I vattenlandskapen regerar vattenbuffeln som är central både avseende öns ekonomi och kultur. De flesta som arbetar på Marajó har något att göra med buffelindustrin. Man kanske är vaqueiro (cowboy), arbetar på ett garveri, tillverkar ost, syr sandaler eller något annat. Många familjer jag har träffat på ön berättar att de flyttar upp och ned längs floden i jakt efter arbete och försörjning. Marajó har sin egen musik och dans: Carimbó. Sångerna och danserna skildrar livet som vaqueiro. Varför skall man åka till Marajó då? Bara en enkel sak som att besöka "Supermercadon" i Soure gör hela resan för mig. Här handlar man mat, men även cement, hammare, kläder, skor och vad du vill. Det är väl vad vi kallade diversehandel i Sverige för många år sedan. Ett besök här får mig att känna mig som om jag stigit in i en tidsmaskin och färdats 100 år tillbaka.Och överallt dessa vänliga nyfikna människor. Men det är inte för att handla du skall åka till Marajó. Det finns flera fantastiska stränder längs kusten. De bästa tycker jag är Joanes, Barra Velha och Pesqueiro. Stranden i Joanes ligger vid ruinen av en Jesuitkyrka belägen där de första europeerna landsteg på ön. Här är vattnet lugnt och barnvänligt. Vattnet är brunt och bräckt men rent och fint. Det är här Amazonas mäktiga vattenmassor möter havet. På flygfoton ser man floden fortsätta med oförminskad kraft 10 mil ut i havet. Stränderna Barra Velha och Pesqueiro är helt vilda och nyckfylla pga det kraftiga tidvattnet. Eller kanske snarare pga av att stränderna är så långgrunda så att tidvattenrörelsen får ett mycket kraftigt utslag. Man kan nästan se hur det stiger och skjunker och det går fort. Stället där man satt och solade ligger helt plötligt 100 meter ut i havet! Både Barra Velha och Pesqueiro är flankerade av kraftig mangroveskog. På båda ställen finns det "Barracas" där det serveras stekt fisk och öl och läsk. Barra Velha ligger mycket nära Soure. För att ta sig dit får man promenera genom en buffelhage och sedan gå på en spång genom mangroveskogen. Har man tur stöter man på flockar av röd ibis (Guará) och vit ibis (Garca) på promenaden. Pesqueiro ligger 12 km från Soure. Hit tar du lokalbussen, cyklar eller hyr en motorcykel. Samtliga stränder på Marajó inbjuder till strandhugg och är alltså inte bara för soldyrkare och badtokar. En gång träffade vi en man som kom cyklande med en kajman på pakethållaren! Men det bästa med Marajó är ändå att besöka någon av fazendorna - buffelfarmerna. Vi har besökt Fazenda Sanjo som ägs av Dona Teresa vid åtskilliga tillfällen. Samtliga personer jag har tagit med mig dit har älskat stället och inte velat åka därifrån. För att ta sig dit tar vi båt c:a 3 timmar. Först uppför den relativt breda Rio Paracauary (som är den största floden på Marajó). Därefter girar vi in på den slingriga Rio do Saco som tar oss till den igarapé (portugisiska=litet vattenflöde) där vaqueiros står och väntar på oss med hästar, bufflar och buffelvagn. En gång när vi kom fram hittade vi en anakonda (som visserligen "bara" var 1,5 meter) på gräsmattan framför huvudbyggnaden! Alla som vill får varsin häst att rida på. Vill man ta det lite lugnare rider man vattenbuffel (fast det går faktiskt att få dem att galoppera), sätter sig i vagnen eller går (som jag själv brukar göra). Alla älskar att rida och stiger knappt av under tiden på Sanjo. Här går dagarna fort. Vaqueiros tar med de som vill ut för att valla bufflarna, vi ger oss ut på igarapén för att fiska piraya och vi går ut på kvällen med ficklampor och tittar på krokodilerna (glasögonkajmaner) som simmar runt i vattendragen kring fazendan. Mellan alla aktiviteter njuder vi av den fantastiska maten lagad på råvaror från gården (en kväll fanns bl.a. pirayagryta på bordet). Uppe på andra våningen fläktar det skönt och många tar en liten lur efter lunchen. Här kan man även sitta och spana med kikare på fågellivet. På kvällarna sitter vi och pratar och tar en caipirinha eller tre. Sverige känns mycket avlägset ... Om du är ute efter något annorlunda och äventyrligt skall du åka till Marajó. Från Rio tar det 3,5 timmar att flyga till Belém. Du kan även ta flyget från Paris till Cayenne, Franska Guyana. Därifrån är det en timmes flyg till Belém (Suriname Airways). Passa även på att åka ut till de enorma och fantastiska stränderna ute vid havet. Du når dem med buss på 3 timmar från Belém. Kolla ställen som Salinópolis och Algodoal. Hör av dig om du vill ha fler tips om Marajó. /MCE [img=mce2009_6_27_20_3_48.jpg,421077][img=mce2009_6_27_20_6_58.jpg,421081]