Regn och sol över Belgrad

Emma praktiserade under en månads tid i Serbiens huvudstad Belgrad. Praktiken kanske inte blev som hon tänkt sig, men till hennes glädje upptäckte hon en ny favoritstad!

Regnet faller över Belgrad vid min ankomst och betonghusen i de nyare stadsdelarna ser om möjligt gråare ut än annars. I en månad ska jag bo här, i det forna Jugoslaviens huvudstad och det är på förhand svårt att föreställa sig vad som finns att vänta. Anledningen till mitt besök är ett utbyte där jag ska få chansen att praktisera på ett sjukhus utanför Sveriges gränser.

Det är oktober och lågsäsong för den här typen av utbyte så jag blir inkvarterad hos en läkarstudent istället för på studentboende som annars är brukligt. Min värdinna heter Visnja och möter mig på flygplatsen iklädd svart skinnkappa med axelvaddar à la 80-talet. Håret är färgat i en brun nyans som går mot lila, ögonen kraftigt målade i svart och hon är en helt underbar människa.

Gatan där jag ska bo ligger centralt, ett stenkast från stadens längsta gata, Alexanderboulevarden med sina 14 kilometer och många av stadens viktigaste byggnader och bara en kvarts promenad från Universitetssjukhuset där jag har min praktik. Själva lägenheten, en liten tvåa, är med svenska ögon sedd ganska torftig med mörkt möblemang och av okänd anledning ständigt fördragna gardiner men Visnja är mycket priviligerad. Majoriteten av Belgrads studenter bor trångt tillsammans med föräldrar, syskon och eventuellt andra släktingar under hela studietiden och, om de har otur, också därefter.
 
Praktiken på sjukhuset lever inte upp till förväntningarna, jag känner mestadels att jag är i vägen och till besvär men det går inte att förneka att det är intressant att få en inblick i sjukvården i ett land som avståndsmässigt är så nära Sverige men som har så mycket mindre resurser att tillgå.
 

Men om tiden på sjukhuset är en besvikelse så överskrider staden Belgrad alla förväntningar som jag kunde ha haft, men aldrig hade, eftersom jag inte visste vad som fanns att hoppas på. Belgrad är, får jag veta, känt för ett mycket bra uteliv och jag kan inte annat än hålla med, här finns något för alla smaker och på alla veckans dagar. Belgrad sover aldrig (möjligtvis på söndag förmiddag då) vilket också medför att man som ensam tjej kan röra sig nattetid utan att känna sig särskilt ensam vilket inte alltid är fallet hemma i Sverige.

En helg följer jag med Visnja och tre av hennes vänner, Jelena, Jelena och… Jelena till en klubb som ligger i källaren till teknikernas universitetsbyggnad och vanligtvis spelar heavy metal-musik men som på lördagar har 80-talstema och det är helt fantastiskt! Många ställen har också liveband vilket ju ger en alldeles speciell stämning. En favorit bland klubbarna blir ett kubanskt ställe med massor av salsa, bara att svänga de lurviga eller kanske sätta sig ner och ta en öl och titta på alla de som verkligen kan det där med att dansa!

Men Belgrad är inte bara fest, om man inte vill gå ut och dansa kan man alltid slå sig ner på ett café och prata långt in på natten i t.ex. ”Silicon Valley”, känd (eller ökänd) för sina bystiga, lättklädda och framförallt spacklade damer på jakt efter välbärgade, äldre (?!?) män, fast med sina guldkorn här och där ändå. Populära är också så kallade ”Splavs”, flottar med restauranger, caféer eller diskotek belägna på någon av floderna Sava eller Danjub som strålar samman här.
 
Också på dagtid finns det gott om möjlighet till förströelse, vackra kyrkor och andra historiska byggnader och det allra mesta är restaurerat efter Natos bombningar under kriget. Shoppingutbudet i Belgrad är också stort och visst går det att hitta billiga saker men hos de stora kedjorna ligger priserna i nivå med dem hemma i Sverige.

Serberna verkar vara särskilt måna om vad de har på fötterna, var och varannan butik är en skobutik och väskaffärer kryllar det också av. Så det är bara att ge sig ut i shoppingdjungeln, och med lite god vilja och teckenspråk hittar man säkert vad man än kan vara på jakt efter, för som man kan misstänka kan långtifrån alla engelska här i Beograd, ”Den vita staden” som solen lyser på när jag lämnar den, med löfte om att komma tillbaka, snart!