Viktigt med spanska?

Det kliar i resnerverna och Latinamerika blir antagligen nästa långresa. Buenos Aires, Chile och hela vägen upp till Mexico. Jag förstår att det underlättar mycket att kunna spanska, men hur viktigt är det egentligen? Jag kan inte ett ord spanska men vill inte att det ska hindra mig från att göra en underbar resa. Klarar man sig med engelska bara i vissa länder och vilka länder har bäst spanskaundervisning (gärna så tidigt som möjligt på resan)?

Anders>> Visst är det bra att kunna spanska när man reser i Latinamerika, men långt ifrån ett måste. För det första lär man sig en del spanska relativt fort vartefter man reser. För det andra tycker de flesta att det bara är kul att få hjälpa till med det språkliga och vill gärna dela med sig av sitt språk. Du lägger in en värdering i dina trådar och det är att engelskan borde stanna i de länder där det talas engelska och det är jag inte beredd att hålla med dig om. Engelskan är via vedertagen praxis ett världsspråk, det går inte att komma ifrån. Att säga att de som lär sig engelska i icke-engelsktalande länder enbart gör det för att lura turister är nog bland det mest befängda jag hört på länge. Jag bor själv i ett icke-engelsktalande land, nämligen Sverige, och jag lär mig inte engelska för att kunna lura alla turister som kommer hit. Vet inte hur det är med dig, men det vore klart intressant att få reda på. Att värja sig mot gatuförsäljare och "tjatgubbar" är inget problem med brisfälliga spanska kunskaper. Precis som i Sverige är ett nej tack inget oförskämt i andra länder. Därmed duger ett "no gracias" alldeles utmärkt. Sedan finns det ett problem med vissa länder i Latinamerika. Kan bara uttala mig om de länder jag varit i Brasilien, Bolivia, Argerntina och Peru. Problemet är att det finns en mentalitet bland en del av befolkningen som är anti-turistisk, och den bygger inte på vilken nationalitet man har eller vilket språk man talar. Det är en gammal kvarleva från rädslan av att bli exploaterad. Dessa länder har ingen tradition av självständighet som exempelvis vi västerlänningar är vana med och det märks tydligt, framför allt i länder som Bolivia och Peru. Själv tyckte jag mig se en klar klyvning bland befolkningen i Bolivia där en del uppskattade turismen och såg de möjligheter som den kan ge, medan en del enbart såg dess faror och vilka negativa konsekvenser den kan ge. Och utifrån dessa uppfattningar agerar människorna. Kan tyckas som en naturlig reaktion men faktum är att en slutenhet mot andra länders kulturer och invånare enbart är skadligt i längden, det innefattar även USA. Latinamerika har en hel del att erbjuda, både vad gäller natur och härliga människor. Men det finns fortfarande brister när det gäller synen på turister och dessa bör inte romantiseras. Vägen till lösning är inte självklart den att vi som reser dit bör lära oss spanska, utan att man kan mötas halvvägs. Mvh Magnus

Jag hoppas att mina inlägg inte misstolkas... jag tycker absolut inte att man ska avstå från att resa för att man inte kan spanska! (men det är en klar fördel att kunna lite åtminstone) Spanska är ett världsspråk även om det kanske inte verkar så ur ett svenskt perspektiv! Det kommer inte att dröja många år förrän den går förbi engelskan. Magnus skriver: "Problemet är att det finns en mentalitet bland en del av befolkningen som är anti-turistisk, och den bygger inte på vilken nationalitet man har eller vilket språk man talar. Det är en gammal kvarleva från rädslan av att bli exploaterad... Men det finns fortfarande brister när det gäller synen på turister och dessa bör inte romantiseras. Vägen till lösning är inte självklart den att vi som reser dit bör lära oss spanska, utan att man kan mötas halvvägs." Att väldigt många i Latinamerika inte ser västerlänningar med blida ögon är väl inte så konstigt! Rädslan av att bli exploaterad är högst befogad... det är ju faktiskt det som pågår där hela tiden och har gjort de senasta 500 åren. "Brister när det gäller synen på turister... att mötas halvvägs..." ¿Qué? Det här låter ungefär som att bara man viftar med sina sedlar så ska de göra som de blir tillsagda... När man besöker ett annat land ska man ta seden dit man kommer och vara glad och tacksam över att man får möjligheten att ta del av det landets kultur och möta lokalbefolkningen med respekt. Man ser alldeles för ofta turister som inte har förstått det.

Johanna>> Det är du och inte jag som lägger i dessa värderingar i det jag har sagt. Har inte påstått att det skulle ligga något konstigt i deras rädsla för att bli exploaterade. Däremot har det sagts tidigare i denna tråd att det skulle ha ett samband med var man kommer ifrån eller vilket språk man talar, men det finns det mycket som talar emot. Orsaken ligger djupare än så precis som du skriver. Vidare ser jag en fara i att resonera som du gör när det handlar om hur man bör uppträda när man besöker ett annat land, då denna typ av resonemang draget till sin spets ofta är en grogrund för rasism. Att inte behandla lokalbefolkningen med respekt och att mötas halvvägs är en klar skillnad. Förstår överhuvudtaget inte liknelsen! För en stimulerande och utvecklande mångkulturalitet vill det till att även besökares kultur respekteras. Jag försvarar därmed inte turister som bär sig illa åt. Däremot kan man fråga sig om det blir legitimerat att "lura" turister och skratta bakom ryggen på dem bara för att man inte förstår deras språk, och för att dessa turister är besökare i deras land? Tycker man det, så legitimerar man även rasism. Turismen i sig har en stor potential och stor betydelse för välstånd och mångkulturell utveckling av ett samhälle, det går inte att komma ifrån. Men om det bara handlar om respekt från den ena sidan stannar utvecklandet vid enbart negativa konsekvenser. Magnus

Jaha, jag får väl bemöta kritiken lite. Till Christer kan jag säga att jag självklart läser alla inlägg och såg att du hade haft det roligt med argentinare. Tyckte inte jag behövde kommentera det. Mitt inlägg om hur kul jag hade det i Asunción var som mina övriga menat som en rekommendation att lära sig spanska. Till Magnus kan jag säga att jag inte alls har något emot engelska, det är mycket praktiskt med ett världsspråk. Men vi är ju inte där än. Och i vissa inlägg (som i tråden "Vilka är bäst på engelska) antyds den bland svenskar tror jag rätt vanliga ståndpunkten att folk är lite obildade om de inte kan engelska. Vilket har gjort att många svenskar blir lite som de amerikaner många skojar om. Dvs tror att alla kan engelska och gör de inte det är det kört ungefär. Här i Sverige har ju engelska blivit ett andraspråk, som det nästan är svårt att klara sig utan. Det heter "sale" numera, inte "rea", filmtitlar översätts inte etc. Lite töntigt och dessutom indoktrinerande tycker jag. Några av konsekvenserna nämnde jag här ovan. En annan är ju att världen är stor, kan man fler språk är det betydligt lättare att öppna sig för intryck från andra kulturkretsar. Blir enkelspårigt med bara engelska intryck. Du har säkert liksom jag lärt dig engelska eftersom du måste. Obligatoriskt ämne i skolan ju. Och du har säkert liksom jag lärt dig mycket mer eftersom det svenska samhället ser ut så, med talad och skriven engelska överallt. Men så ser det ju inte alls ut i de flesta länder här i världen. Skillnaden mellan engelskans ställning i Sverige och t ex Peru eller Bolivia som du skriver om är ju enorm, går knappt ens att jämföra. Mycket märkligt att du har inte noterat hur många det är i Peru och Bolivia som går på engelskkurs för att jobba med turister. Eller funderat över vilka i de länderna som kan engelska, vilka som inte kan det och varför. Som varför så många i Cuzco kan engelska men knappt en enda i andra lika stora peruanska städer kan det. Inte precis de enda länder där det funkar så förresten. Kolla t ex turistorter i de fransktalande delarna av Västafrika. Mycket begripligt också att det funkar så med tanke på fattigdom och så. Turismen kan bli en födkrok och en väg ut ur en hopplös situation. Skulle förmodligen gjort detsamma själv om jag var född i Peru eller Bolivia.

Anders>> Ja, att det råder en klar skillnad vad gäller engelskans ställning mellan Sverige och Peru och Bolivia håller jag självfallet med om, däremot kanske jag tycker det är lite väl magstarkt och säga att den är enorm. Men hur som helst, personligen har jag inget sagt om att man är obildad om man inte kan engelska och det är inte heller min uppfattning. Lika lite som min uppfattning är att man är obildad om man inte kan spanska. Intressant det du skriver om att den engelska prägeln på vårat samhälle är indoktrinerande. Jag skulle snarare säga att det är tvärtom, att det är de Latinamerikanska ländernas avtåndstagande från andra språk som är indoktrinerande. Ett tydligt exempel på detta blir om man jämför TV-sändningarna och biofilmerna i Sverige och sydamerikanska länder. I sverige är det vanliga att vi kvarhåller filmens eller tv-programmets originalspråk och textar, medan detta är högst ovanligt i flera länder i sydamerika där det istället dubbas till spanska eller portugisiska. Vad gör man då om inte bedövar intresset av att lära sig ytterligare språk. Vi har ett hårt tryck till språkutbildningarna på de svenska universiteten och högskolorna och kursutbudet är enormt. Hur kan det komma sig om vi är indoktrinerade av det engelska språket? magnus

Tack för alla svar, det har hjälpt mycket, men oj vilken het debatt det blev! Självklart underlättar det om man kan spanska, det skrev jag ju redan i min första fråga, men det jag framförallt har fått svar på är hur man klarar sig helt utan spanska. Det känns som jag har fått del av många bra erfarenheter och synpunkter och jag ska försöka hinna lära mig så mycket som möjligt innan jag åker. Det skadar ju faktiskt aldrig att kunna ett extra språk. Tack speciellt till Christer för att han har en skön inställning där ingenting verkar omöjligt! Dina inlägg behövdes för att jag inte skulle bli avskräckt utan istället kunna se fram emot resan utan en massa farhågor. Tack sedan till alla som lobbat för spanskaplugg, jag behövde de åsikterna för att få inspirationen att läsa! // Gabriel

Magnus, visst är latinamerikaner lite trångsynta och låsta till sin kulturkrets. Men att filmerna är dubbade beror ju på att många inte kan läsa så bra och snabbt som t ex vi svenskar kan. Vad gäller indoktrineringen här i Sverige är det ju så att språk inte bara består av ord, språk är kulturbärare. Låter kanske pretto, men man förstår ju mycket mer om en annan kultur om man lär sig hur dess språk fungerar. Därför egentligen en omöjlig uppgift att översätta böcker. Men just böcker är ett bra exempel, tror absolut t ex att en av indoktrineringens konsekvenser är att svenskar mest läser engelskspråkiga författare. Vi förstår bättre vad de skriver om. Medan de som skriver på spanska eller franska är betydligt knepigare för oss, kulturen är delvis obegriplig. Filmer är ju ett ännu mer extremt exempel. Klart att vi påverkas av att se dessa amerikanska miljöer dagarna i ända. Det politiska budskapet i filmerna kan vi kanske genomskåda, men de som är med i filmerna känns ju som oss, som våra grannar eller vänner. Slutsatsen blir att amerikaner är ungefär som svenskar, de blir "vi" för oss på ett helt annat sätt än folk från kulturer som vi inte är indoktrinerade av. Klart att detta får konsekvenser även på andra områden. Eller mat & dryck. Vad är t ex latte för nåt, fråga efter det på en bar i Italien och de fattar inte vad du snackar om. Eller det här påfundet att det ska vara citron och salt till tequilan, vilket är okänt i Mexiko. Gissa varifrån vi har fått dessa bägge idéer? En mer allvarlig konsekvens är att vi tillägnar oss en angloamerikansk syn på världen, vare sig vi snackar Moral Majority eller den just nu populäre (populistiske tycker jag)Michael Moore. I fråga om en lång rad politiska frågor, humor, många olika saker. Men det finns ju gott om alternativ till dessa bägge, många som tolkar världen på helt andra sätt. Michael Moores franska och spanska motsvarigheter får vi t ex aldrig ens höra talas om. Roliga och skarpa tyskar och ryssar ska vi inte ens tala om, fast det faktiskt finns gott om såna också. Allt detta upptäcker förmodligen de på språkutbildningarna du talar om, men de allra allra flesta gör det tyvärr inte.

jag vet inte om jag håller med alla som säger att man skulle bli respektlöst bemött bara för att man inte kan nån spanska. givetvis så är det MYCKET enklare att resa i Latinamerika om man kan spanska, men det är också en jäkligt kul upplevelse att lära sig där. jag åkte själv till mexiko i ett år utan att kunna ett ord spanska. min erfarenhet är att om man bara uppträder respektfullt och med sunt förnuft, och absolut inte utgår ifrån att man måste bli förstod bara för att man kan engelska, så anstränger de sig för att förstå vad du försöker säga, vilket språk du än pratar. kroppsspråket kan ofta vara så tydligt att det inte är någon större fara. espero que no te hayan asustado, y que todavía te quieres ir, te lo juro que vale la pena!

Far halla med Sebastian. Kladsel och upptradande at nog minst lika viktigt. I ovrigt sa tycker jag det ar ungefar lika viktigt att kunna spanska i spansktalande lander som att kunna japanska i Japan eller ryska i Ryssland - ja, tom thailandska i Thailand, faktiskt. Underlattar betydligt, men definitivt vart att besoka aven med obefintliga sprakkunskaper. Jim

Bra sida det här men ibland får man känslan av att vissa (en bråkdel) bara skriver för att skryta om det dom minsann KAN eller VET. Blä! Me don´t like "besserwisser" typer... Tack dock till er andra som kommer med så bra tips!

Även om man inte måste kunna språket i länderna man åker till, så känns det alltid bra. Ett av de bästa sättet att få en obekant människa att bli stolt och glad är nog att säga något på deras språk...har ni inte märkt hur folk skiner upp när man försöker? dethär betyder dock inte att man inte bör åka till sydamerika om man inte kan flytande spanska, men en kurs eller att bara lära sig lite ord/fraser är alltid bra! ha de bra alla! kramar