Allt du behöver veta inför Tanzaniaresan

Läs även:

Har du planer på att resa till Tanzania? Visst är det svårt att få fram information om vad man ska ha med sig, vad man ska tänka på och vad man och göra när man är där? Det tyckte jag också innan jag reste och skriver nu ner det jag själv skulle ha velat läsa före mina sju backpackerveckor i Tanzania.

 

Läget i Tanzania

Efter president- och parlamentsvalet i mars 2016 har det varit lite oroligt i landet. Det blev lite av en valbojkott och det har skett incidenter på Zanzibar inklusive ön Pemba som man ska vara lite extra uppmärksam på. Även folksamlingar i större städer som Dar Es Salaam och Arusha ska man försöka undvika. I de stora städerna händer det att förbipasserande bilar rycker väskor ifrån gående, så bra att vara uppmärksam. Dock rekommenderar UD fortfarande att man ska resa till landet och det tycker jag verkligen du ska göra, det är ett underbart land!!

Varför Tanzania?

Tanzania är ett bra resmål om du vill ”upptäcka Afrika”. Att leva där är väldigt billigt, men vill du bo flott och äta god mat så har du kanske valt fel land. Här finns savanner, Afrikas högsta berg Kilimanjaro, den berömda Ngorongorokratern, Indiska Oceanen, en bit av Victoriasjön, masaier, turism (främst Dar es Salaam, Kilimanjaro, Pemba och Zanzibar, se kartan längst ner på sidan) och oexploaterade områden.

Många afrikanska naturprogram är ofta inspelade i det här landet. Du kommer långt med din engelska, vilket förstås underlättar resan en del. Tanzania och av någon anledning främst staden Arusha brukar oblygt kallas Afrikas hjärta. Resan jag och min vän gjorde var verkligen en budgetresa, vi gjorde av med 10000kr var på sju veckor. Då reste vi ändå med bussar och tåg genom hela landet, åkte på safari i två dagar och vilade upp oss en vecka på Zanzibar – en ö som ligger i Indiska Oceanen, bara några timmars båt från den största staden Dar es Salaam. Tanzania hette Tanganyika innan det slogs ihop med ön Zanzibar och blev ett och samma land: Tanzania.

Före resan

Första steget är naturligtvis att kolla upp vädret under perioden du ska vara borta. Jag var där februari-mars, vilket var en bra period för en nordbo.

Visum
Du behöver ett visum för att resa till Tanzania. Du fyller då i en blankett i förväg behöver man och skickar eller lämnar den till Tanzanias ambassad i Stockholm. Detta ska vara med:

  • Ditt pass, som ska vara giltigt minst 6 månader efter hemresan.
  • Ifylld blankett
  • Ett nytt passfoto
  • Förfrankerat kuvert adresserat till dig
  • Kopia på genomförd betalning. 500 kronor (single entry) ska sättas in på Ambassadens plusgiro/bankgiro. Kontanter och kortbetalning accepteras ej.
  • Standardvisumet gäller i tre månader och en inresa, därav namnet single entry visa.
  • Här hittar du mer information om visum till Tanzania
  • På vissa ställen står det att man kan ansöka visum när man är där, men jag avråder ifrån det.

Vaccinering
Se till att du är vaccinerad på rätt sätt och har något skydd mot malaria. Det finns lite olika varianter, både Profylax med Klorokinfosfat och även Laram-tabletter kan i vissa fall ge biverkningar men det är inte så vanligt, men kan kan drabbas av bieffekterna ångest, depression, hallucinationer, mardrömmar med mera. Köp gärna vätskeersättningstabletter på Apoteket. Såklart vill du vaccinera dig men bra ändå så att man vet varför man reagerar som man gör.

Även om du nästan alltid kan hitta vattenflaskor eller (naturligtvis) Coca-Cola så skadar det inte att titt som tätt lägga en sån här brustablett i vattenflaskan. Den ger dig de näringsämnen som du vanligtvis får i dig när du dricker vatten. De flesta patienter som besöker sjukhus i Tanzania visar sig lida av just vätskebrist, vilket kan yttra sig på många olika sätt. Kranvatten dricker man absolut inte. Vissa säger att man inte ens ska borsta tänderna i det, så vi kanske hade tur som överlevde?

Ta reda på symptomen på att man har smittats av malaria, så slipper du oroa dig i onödan. I apoteket bör du ta med skoskavsplåster, nagelklippare, solskyddskräm och något smörj för att återfukta huden när du har bränt dig. Man bör även känna till att ca 7 % av Tanzanias vuxna befolkning är hivsmittade. Ett myggnät (finns ofta på vaccinationscentralen eller i en resebutik) som är impregnerat är ett tips. Det är ingen bra idé att sova utan myggnät, eftersom malaria smittar just via vissa myggarter.

Jag vet inte om det är sant, men jag har hört att just de mygg som kan bära malariasmitta knappt hörs när de flyger. Har även hört att de är aktiva främst mellan 22-03 på natten. Myggnät finns att köpa i Tanzania, men dessa är sällan impregnerade. Impregneringen ska hålla myggen på cirka tio cm avstånd från nätet, vilket är bra eftersom myggnätet till slut ligger mot din hud på natten hur väl du än kilar fast det under madrassen. Oftast finns ett myggnät på hostellet som du tar in på. Detta myggnät är sällan vitt utan snarare grått av damm och gammal svett.

Packning

Sovsäcken lämnar du definitivt hemma. Liggunderlaget kommer du förmodligen ha mer besvär än nytta av. Ta istället med dig ett eller två vanliga lakan, du kommer inte att frysa på natten. Sover gör du i underkläder eller mycket tunna kläder. Man bör klara sig på 70 liters ryggsäck om man är bra på att packa. Ett hänglås till väskan är inget skydd, men ändå ett sigill som visar att den som vaktade väskan eller någon annan inte har varit inne och rotat i den. Detta kan ju tyvärr även tolkas som att väskan innehåller värdefulla föremål.

När du går omkring på dagarna så kommer du kanske vilja ha med dig kamera, kanske telefon, lite pengar eller hela reskassan. Då är det bra att ha någon enklare form av väska, en tygpåse är ett utmärkt alternativ till Gucci-väskan. En sådan som du kan sticka in armen i handtagen på, så att ingen kan slita den från dig eller komma in i den utan att du märker det.

En kniv och en pincett är en bra idé. Tandpetare kanske? Man blir ju tokig när något har fastnat så att det nästan gör ont och det inte finns något att pilla bort det där mellan tänderna med. Ett lite tunnare badlakan som används både vid dusch och vid bad i Indiska Oceanen. I Victoriasjön badar man inte under några som helst omständigheter. Bortsett från krokodilerna så finns en äcklig sorts mask som kryper in under huden på dig och snart är du ett maskbo.

Ta med en bit tvättlina och några klädnypor. Tänk på att om du tvättar kläderna själv i Tanzania så bör du stryka kläderna efter att du har hängtorkat dem, eftersom någon läskig insekt gärna lägger sina snuskiga ägg i kläderna när de hänger på tork. Vad gäller kläder – ta med högst två par strumpor. Du kommer inte använda dem, men det kan ju vara skönt att det alltid finns ett par rena.

Klädsel
Om du reser i inlandet som vi gjorde (Moshi, Arusha, Mwansa, Tabora, Tanga mm) så kommer du upptäcka att du känner dig som en miljonär om du har för snygga kläder. Att ha lite sunkiga kläder skadar inte. Flashiga solbrillor är liksom inte rätt i inlandet, du kommer känna dig tillräckligt uttittad ändå.

Det är bara turister som har kritvita kläder, och man fullkomligt skiner i folkmängden om man bär så ljusa plagg. I inlandet går männen i allt från skitiga gamla Iron Maiden-jeansskjortor till T-shirts med hål i. Kvinnorna är oftast hela och rena i sina kangas – tygstycken som man knyter om kroppen på olika sätt. Jag tyckte att det kändes som man smälte in bättre om man bar jeans och långärmat på kvällarna, men det blev också väldigt varmt. Min klocka var en onödig lyxpryl som åkte ner i väskan ganska tidigt.

Värdesaker
I Tanzania har folk i allmänhet inte klocka på armen, och har man det så är det ofta en statussymbol. I många fall fungerar inte urverket, klockan är då enbart ett smycke och en statussymbol. Om klockan fungerar så står den ofta på 13 när den är sju på morgonen. Då är man nämligen inne på första soltimmen. Visar klockan 15 är det alltså tredje soltimmen, det vill säga klockan nio.

Mobiltelefoner har ganska bra täckning i större delen av landet, eftersom man knappt har något utbyggt fast telenät.

En självklarhet är bra sandaler. Gymnastikskor blir gärna varmt, och ett par Nikeskor är högstatus och rikemansprylar – ett par skor av detta märke är värda ungefär fyra getter – fick jag veta. Flip-flops köper man för 5-25 kr lite här och var i landet.

Saker jag önskar jag packade ner

Skulle jag packa väskan igen skulle jag förutom ovanstående ta med mig: Dagbok och skriva från dag ett, försöka skriva varje kväll då man lägger sig, kamera (som man måste smussla med eftersom det är ofint att ta kort utan att fråga först och betala sedan – och dessutom känner man sig återigen odrägligt rik när man langar upp denna manick), fyra neutrala och inte för fina t-shirts i inte för ljusa färger, två par knälånga shorts (för tjejer gäller att man ALLTID döljer axlar och knän, annars kommer du känna dig naken. Killar döljer alltid knäna) ett par långbyxor, kanske tunna jeans eller tunnare, plåster och sårtvätt, myggstift, kortlek.

Guidebok
Lonely Planet är lite tråkig men behändig – de som står omnämnda i boken är väl medvetna om detta faktum. I detta oerhört korrupta land så har hotellet som står med i Lonely Planet garanterat knutit kontakter och fått mutor och så vidare för att alltid tipsa om en och samma guide eller restaurang och så vidare. Rough guide är ju en annan känd guide som vi bara hann läsa lite i innan den försvann på resan. Vill du inte råka göra exakt samma tripp som de flesta andra turister i Tanzania så kanske du ska ta en titt på den istället? Att ha varsin guide kan vara en god idé, då det lätt kan bli lite tråkigt då man ska turas om att läsa i guiden.

Bilder hemifrån
Jag skulle även packa med mig lite bilder hemifrån, gärna från riktig vintermiljö som fascinerar tanzanianerna mycket. Bilder på personliga saker såsom familjen, din bostad, ditt husdjur, en gata på stan och annat som visar de stora skillnaderna eller din personliga vardag i Sverige. Kanske en bild från din arbetsplats? Planerar du att besöka mindre byar och städer och är lite öppen så kommer du förmodligen sitta och försöka prata med folk som bara kan Swahili eller något stamspråk.

Du är säkert beredd på att det kommer bli jobbigt att vara varm, smutsig, svettig, hungrig, törstig, trött och vilse. Förmodligen kommer du vara smutsig och röra dig sakta för att inte svetta ner dina få plagg för att slippa lösa det med tvätt på något sätt. Hungrig kan du bli om du har otur, speciellt om du har tröttnat på strips & benig kyckling eller ris och stekt fisk vilket tycks vara nationalrätterna.

Mat

Du kommer att vara fantastiskt trött på denna mat när du kommer hem. Strips-omeletter och Ugali (en enligt mig jätteäcklig majsgröt som ihop med lever gav mig min enda magsjuka) samt små stånd med en liten grill där en tant grillar majskolvar finns också här och var. Se till att alltid bära en flaska vatten så kommer du förmodligen inte hinna bli törstig förrän nästa tillfälle att köpa vatten eller Coca-Cola dyker upp. Men den största påfrestningen kommer förmodligen vara den oerhörda uppmärksamhet du får när du är vit, speciellt som kvinna.

Vett och etikett

Tänk på att bara använda högerhanden när du äter, eftersom den vänstra är ofin och ohygienisk av tradition sedan den användes som substitut för toalettpapper förr, och ännu gör det i vissa byar. Ta med dig en gåva hem till dem du besöker. Vi tog med blomma, men jag vet inte om det kanske är en konstig gåva i Tanzania. Något till köket såsom kryddor tror jag är mer rätt, är inte helt säker faktiskt. Att ha med någon svensk pryl är ju naturligtvis kul, allt från snus till larviga små dalahästar eller något annat exotiskt som garanterat kommer få stå på finaste platsen i hemmet som förmodligen består av jordstampat golv, någon form av säng och ett enkelt kök.

Ett visitkort kanske? Många kommer vilja byta adress och mailadress med dig. Om du har stiftat bekantskap med någon, om så bara pratat i tio minuter så kan du försiktigt fråga om du får ta en bild. Då är det plötsligt snarare en ära att bli fotograferad. Om du dessutom kan posta ett foto till personen i fråga så blir denne överlycklig!
En kanga är ett bra inköp för en tjej, användbar som skydd för sol, att sitta på, dölja axlar eller vira runt midjan som en kjol. På kangan står nästan alltid något på Swahili, ett ordspråk som kan finnas en poäng i att kolla upp vad det betyder. Dölj knän och axlar i de byar/städer där andra gör det. Det är väldigt sexuellt laddat att visa axlar och för mycket ben.

Koncept-stores är det knappt tal om, myggnät köper du förmodligen hos någon som annars bara säljer läppstift och batterier. Men på bilden ser vi någon som har lyckats. På butiker i storstäderna målar man ofta sortimentet på butikens ytterdörrar – särskilt poppis i Arusha märkte vi.

Glasögon är ovanligt, vill du smälta in så fixa gärna kontaktlinser. Detta finns att köpa i Arusha eller Dar es Salaam (staden kallas oftast bara ”Dar”). Något billigare än i Sverige, men linsvätska kan rentav vara dyrare. Ett intressant fenomen är att det nästan alltid finns ett Internetcafé i alla små och stora städer. Dessa är billiga att använda.

Pengar

Folk kommer hälsa, tigga, vilja sälja, försöka stjäla, vilja bli din bästa vän, vilja bära din väska, vilja bjuda hem dig och så vidare. Och det tråkiga är (som jag upplevde det) att tanzanianerna alltid vill ha ut något från dig. De erbjuder sig gästvänligt att visa dig runt, som en vän, eller insisterar på att få bära din väska trots att du verkligen inte vill att någon annan ska bära den.

Och i slutänden vill de alltid ha betalt för det de har gjort eller kommer som vän be dig att skänka några kronor för studier, sjukvård, familjen som har det så svårt eller något liknande. Bli inte förvånad. Men naturligtvis ska du följa med hem och äta om någon vill bjuda hem dig. Min uppfattning är att de tycker det är lite cool att ha en vit kompis, lite status att gå runt med dig på stan eller i byn.
På tal om pengar så bör du växla till amerikanska dollar i Sverige och ta med dessa in i landet om du vill växla till dig pengar cash. Kursen blir bättre än om du växlar in svenska pengar till tanzanianska. Växla aldrig svart – det är knappt lönsamt och du kommer förmodligen stå och klia dig i huvudet och undra hur de lurade dig egentligen. Detta var lönsamt förr, men inte längre. Bankomat finns åtminstone i Arusha och Dar, där du kan ta ut pengar på VISA/Mastercard, kort du annars inte kommer långt med i Tanzania. Växla till shilling gör du relativt tryggt på banker och oväntat nog också på flygplatsen. Flygplatsen hade bästa kursen av alla växlingsställen då vi var där.

När du ska lämna flygplatsen börjar det. Du är huvudpersonen i allas liv och alla vill ha din uppmärksamhet. I guideböckerna står det att en taxi från flygplatsen kostar 50 dollar. Det går för det första att få en billigare taxi, vilket tycks vara det enda färdsättet åtminstone från Kilimanjaros flygplats. Vi tackade nej till ett tiotal erbjudande om taxi till ockerpriser och promenerade ut från flygplatsområdet.

Vi slog oss ner på ett café strax utanför området, smått utmattade av resan. Det kändes helt overkligt med värmen, lugnet, gräset och koppen med Africafé framför oss. Det slår oss att vi har haft så fullt upp med annat att vi faktiskt inte har bestämt var vi ska ta vägen till att börja med! Mörkret la sig på bara några minuter och det blev kolsvart på uteserveringen. Klockan är runt 18. Det låter nog oförståeligt för många, men vi körde helt sonika sax/påse/sten om ifall vi skulle till Moshi eller Arusha till att börja med. Mitt resesällskap vann och vi bestämde oss för att ta oss till Moshi. Men hur?

Hittar du bara en privatperson med bil så får du förmodligen åka för 20 dollar till Arusha eller Moshi från Kilimanjaros flygplats. Du ska definitivt inte betala mer för att åka från Dar’s flygplats till Dar, snarare runt 10 dollar. Detta kommer utan tvekan bli din dyraste taxiresa. I det här landet gäller det att pruta. Att du som vit betalar ett högre pris för det mesta är snarare en regel än ett undantag, och till viss del tycker jag att man bara ska acceptera det ? inom rimliga ramar. Men att pruta är standard.

Lita på att alla sätter ett högt pris när du frågar vad något kostar. Undantag är ofta livsmedelsbutiker, i den mån du lyckas hitta sådana. Oftast kan du även pruta i prismärkta butiker – vilka inte heller är särskilt vanligt förekommande, annat än i storstäderna.

Ha en smart lösning för dina pengar. Å ena sidan är det ju skönt att veta att pengarna inte försvinner inne på ditt hostel/hotell när du är ute, å andra sidan är det ju skönt att veta att du inte går med en tanzaniansk årslön i en platt midjeväska dold under tröjan.

Lär dig de här orden och din resa blir fantastiskt mycket lättare (Swahili):

  • Hapana Asante: Nej tack.
  • Hapana: NejAsante: Tack
  • Asante Sana: Tack så mycket
  • Jambo: Hej (Svar: Jambo)
  • Habari: Allt väl? (Svar: Nzuri: Bra)
  • Nzuri: Bra
  • Wapi: ”Vara på väg” i någon form
  • Mambo: Läget? (Svar: Poa: Lugnt)
  • Shakula: Mat
  • Maji: Vatten
  • Kidogo: Lite
  • Mzungo: Viting (ej negativt)
  • Wazungos: Vitingar
  • Kwaheri: Hejdå
  • Hakuna matata: Ta det lugnt
  • Dala-dala: Minibussarna som finns i hela landet.

Dessa minibussar ser lite olika ut beroende på var du är. Destinationen står ofta tryckt på vindrutan. Det är relativt  säkert att låta väskan åka i bagaget och folk kommer kräva pengar som tack för att de tvingade dig att låta dem bära väskan. I biljettpriset ingår alltid väskans bagageplats, även om vissa försöker påstå annat. Ett tanzanianskt tankesätt tycks vara: En dala-dala blir aldrig full.

Samma hälsningsfraser används i princip vid varje möte med nya människor, och kan du bara svara litegrann så blir du genast bemött på ett annat sätt. Du kan säga ”No thanks” tusen gånger, men om du ler vänligt och säger ”Hapana Asante” så kanske de låter dig vara. Orden/uttrycken ovan hör man hela hela tiden. Swahili tycks vara ett lätt språk, grammatiken är enkel. Om du vill lära dig lite swahili under resan så kommer du förmodligen kunna en hel del när du åker hem.

Kort om de platser vi besökte:

Moshi
En ganska stor stad med bland annat landets mest välansedda (?) sjukhus. Trevlig stad med vänliga invånare. Slummen ligger tätt inpå staden. En bra start på resan, och du får vara någorlunda i fred. Eftersom du befinner dig vid Kilimanjaros fot kommer du få många erbjudanden varje dag från guider som försöker få dig att vilja bestiga berget. Om du försöker slingra dig med att du inte har råd så kommer de bara att komma med ett annat förslag som kanske kan passa din plånbok lite bättre, till exempel en endagstur till någon fin plats vid Kilimanjaros fot. Safariresor kommer du också få förfrågningar om.

(Missa inte: Drick Mbege med lokalbefolkningen i slumkvarteren! Det är ett hemmabryggt jästsmakande och grumligt öl, ser snarare ut som grynig välling. Dricks ofta ur färgglada plastbägare av samma sort som används för att spola efter sig på toaletten. Om bägaren skickas runt bordet så kallas det hela Mkombozi [Mkombos]. Detta gör man när det inte finns pengar till öl, så alla lägger sitt bidrag till Mkombozin.

Ett tips är att ha med sig mynt när man går in på såna här ställen. Om du betalar med en sedel så kommer den halvfulla och lurendrejiga servitören snart ha glömt bort att ge dig växel. Och tar du tre stora munnar så har du också glömt bort växeln. Vi kan inte ett ord Swahili, och de tre damerna mitt emot oss kan inte många ord engelska. Ändå lyckas vi konversera lite halvt med varandra.

Big mama på bilden skryter med att hon har läst engelska i skolan. Det tog ungefär en kvart innan vi förstod att det var det hon försökte säga. Förvånansvärt nog så har dessa damer en gemensam postbox nere vid posten dit vi har lovat att skicka en kopia av bilden. De är naturligtvis mäkta imponerade av min digitalkamera som jag nästan skäms för att plocka fram. Alla vill bli fotograferade och sedan titta på bilden på displayen.

Vi besöker ett hinduistiskst tempel i Moshi. Prästen själv dyker stolt upp med sitt av svett utsmetade kastmärke i pannan. Han hälsar oss välkomna och vi är glada att vi var streetsmart nog att ta av oss skorna innan vi gick in i tempelrummet. Tre stora altare, som ser ut som mindre blinkande tivolin med allt kitch-tingeltangel och porslinelefanter och prylar, är låsta med gallergrindar.

Prästen låser upp dem och vi offrar några slantar i skålarna. Vi blir inbjudna till mässan klockan sex på kvällen. Självklart, låter jättekul! Naturligtvis är vi de enda som är där klockan sex. Prästen kommer någon halvtimme senare och inleder med att spå mig i handen. Han är övertygad om att jag är doktor i Sverige och handflatan säger lyckligtvis att jag har ett långt lyckligt förhållande med tre barn framför mig. Han snackar om någon olycka jag råkade ut för när jag var 15. Bilolycka eller liknande…förstår inte vad han menar. Han syftar kanske på någon av incidenterna med mopeden som gick på tok för fort?

All uppmärksamhet riktas till mig, så mitt kvinnliga sällskap som annars stjäl det mesta av uppmärksamheten (oftast inte mig emot) på resan får vackert sitta och se på. Inga fler gäster dyker upp, så vi börjar mässan själva i det stora tempelrummet i sten. Barfota med knäppta händer, stående eller sittande på knä och fullt koncentrerade för att inte göra bort oss följer vi det hela med spänning. Prästen bär på en vagga med tända ljus.

Han ringer i klockor, sjunger, blåser i ett horn, försöker få oss att göra samma svepande rörelser över ljusen med handen, dricka något grönt slisk ur handflatan och äta något sött smul som den allmänbildade säkert vet ordet för…koncentrationen är stenhård. Vi börjar bli oroliga att mässan aldrig ska ta slut då ytterligare några personer ansluter och vet precis hur  man ska göra. Sånger och ritualer renar oss tills vi smått utmattade av koncentrationen tackar för oss och går hem och sover.

Arusha
Safariresornas mecka. Safari betyder ”resa” på swahili. Här gäller det att veta var du ska när du går av bussen. Om du inte lyckas skaka av dig följeslagarna så kommer de kräva betalt av dig när du är framme, eftersom de anser att de eskorterade dig och visade dig vägen. Arusha är en relativt stor stad där man kan hitta det mesta. Som vanligt så är befolkningen lite mer västerländskt klädd här än ute i småbyarna.

Inte långt härifrån finns Ngoro-goro-kratern, som ibland omnämns som världens åttonde underverk. Det är världens största vulkankrater som numera består av betesmarker och alla djur du kan tänkas vilja se under din resa. Lejon, hyenor, geparder, leoparder, zebror, gnuer, noshörningar, flodhästar, elefanter… Elefanthonor finns av någon anledning inte i kratern.

Pensionerade hanar däremot klättrar upp för att leva sötebrödsdagar i den grönskande kratern där alla djurarter lever tätt inpå varandra i en märklig harmoni. På väg från Arusha till Ngoro-goro-kratern passerar man Lake Manyara. Har man tur får man se trädklättrande lejon här.

Elefant, giraff, babian och flodhästgaranti. Serengeti är en enorm nationalpark där man kanske inte får riktigt samma charterkänsla över resan (jag har inte varit där själv) eftersom man får åka runt en del för att finna djuren som lever i det fria – utan naturligt avgränsande staket i form av kraterväggar. Vad gäller safari så skulle jag vilja ge några korta råd: Kolla om jeepens tak fälls upp i luften, så att du fortfarande står i skugga under safarit. Under Afrikas sol blir det lätt lite för varmt annars.

Safari är dyrt (i Tsh-mått mätt), så är det bara. Visst kan man pruta, men räkna inte med några fantastiska resultat i prutningsarbetet. Maten brukar vara bra eftersom guiderna är måna om sitt företags rykte. Ofta följer en kock med på resan. Kolla upp hur ni sover, om du är rädd att sova i tält bland lejonen. Ta med kikare, eller köp relativt billigt på plats! Det är tråkigt att skicka runt en kikare i jeepen när något kul djur dyker upp på avstånd.

För att pressa priset: Dela jeepen med några andra, ofta kan åtminstone fem personer åka med på resan. För att pressa priset ytterligare: Hitta dina medresenärer själv. Jag kan mycket varmt rekommendera två olika företag för safariresor, maila mig om du vill ha namn eller adress. Jag har även mailadresserna. En bra guide pratar bra engelska och hittar djur med blotta ögat som du knappt kan se med kikare trots att han (guiden är garanterat en man) pekar.

I Arusha pågår i skrivande stund rättegångarna kring de omtalade Rwanda-massakrerna. Det är en utgångspunkt för många TV-team som gör naturprogram om de afrikanska savannerna – filmer som förövrigt ofta är inspelade i just Tanzania. Våga dig gärna på att gå en timme i en och samma riktning och se vad som händer! För oss slutade det med att vi stod med ett 70-tal tanzanianer i en cirkel runt en pytteliten betongkyrka och sjöng konstiga tanzanianska sånger.

När vi skulle gå därifrån ansåg mannen som vi delade promenaden med att han och jag skulle gå hand i hand. Lite gulligt att se män gå hand i hand, men smått obekvämt att hålla hand med en främling när man promenerar genom skogarna. En sån här resa blir inte rolig om Lonely Planet är din bibel och att du omedvetet lever i tron att det som inte står med i guiden inte finns. Jag måste erkänna att vi annars var dåliga på att utforska den här staden innan vi tog bussen till Mwanza vid Victoriasjön via Nairobi i Kenya. Omvägen tog vi för att slippa betala avgifterna i nationalparken Serengeti som vi annars skulle vara tvungna att passera.

Efteråt har det visat sig att bussresan genom Serengeti annars kan vara lite utav ett safari. Om du gör samma resa som vi gjorde så förbered dig på några saker: Vägarna utmed den här sträckan är fruktansvärt dåliga, vilket inte påverkar chaufförens körsätt. Det är 100km/h som gäller, trots smala gropiga ryggknäckarvägar med mötande trafik.

Var också beredd på att du måste betala visum för ca 200kr till Kenya och att du vid gränsen fullkomligt attackeras av Masai-kvinnor som drar i dina tillhörigheter och tar på dig armband som en gåva till din mor. Kruxet är bara att du måste köpa det andra armbandet. Pennor till barnens skola tycks vara hårdvaluta, eller så är det bara ett trick för att få pengar, eftersom de vet att du inte har 30 pennor på dig och att det inte finns att köpa vid tullen. Alltså ger du pengar, när du nu är övertygad om att pengarna går till ett så bra ändamål. Om du överlever denna mycket stressiga situation och kommer in i bussen igen så har du förmodligen blivit folkskygg och bär med dig traumatiska minnen för resten av livet.

Egentligen får man inte ta med den tanzanianska valutan över gränsen, men det verkar vara ok när man uppenbarligen är på väg på bussen som bara är på genomresa genom landet. Ingen frågade oss om några pengar vid gränsen. Däremot så kan du inte handla med pengarna här, då är det bra att ha lite dollar till hands, om du skulle vilja ha något innan du kommer fram till Mwanza eller var du nu är på väg. Tänk även på att denna bussresa uppe bland bergen kan bli mycket kall, så se till att ha dina varmaste kläder. Vi blev riktigt förkylda på grund av att ett fönster inte gick att stänga i bussen. Om du inte får för dig att hoppa av tidigare så är du som sagt snart framme i Mwanza.

Mwanza
Mwanza är en märklig stad. Vi kanske var korkade och bortirrade, men det kändes som att det inte fanns restauranger eller nöjen, bara bilverkstäder och liknande. Lite utav en industristad med märkligt otrevlig befolkning. Kanske är de inte vana vid turism? Vi stöter sällan på någon försäljare, och om vi gör det så tycks vi inte vara ett bättre byte än tanzanianerna i vår omgivning. Vacker natur med de märkliga enorma stenblocken som här och var står och balanserar på varandra på ett sätt som ser matematiskt omöjligt ut.

Victoriasjön – jag hade alltid velat se den. En färgglad och närmare två meter lång varanliknande ödla vandrar sin dinosaurievandring över restauranggolvet där vi sitter. I skydd av ett tak som är flätat av bladverk ser vi ut över sjön och på båda sidor av viken ligger vackra gamla hus på de grönskande bergsluttningarna. Victoriafallen ligger inte här, de ligger inte ens i Tanzania, och jag ångrar att vi inte åkte och såg fallen. Inte för att vi egentligen var i närheten, men jag har i åtminstone aldrig varit så nära fallen tidigare. 

På en stor marknad, sprängfylld med köpslående tanzanianer, blev jag plötsligt bestulen på min plånbok som jag av någon korkad anledning hade i min shortsficka. Om man ropar ”Mwizi” (tjuv) så hjälper lokalbefolkningen till att fånga tjuven. Därefter blir tjuven glad om polisen kommer i tid, för annars finns risk att denne blir ihjälslagen av ägaren till det stulna föremålet. I mitt fall slutade det med att jag stod i en cirkel av 20-30 afrikaner och halvt lönlöst försökte få dem att sluta slå killen som stod bredvid mig. Det var ju bara en plånbok, och jag har fått tillbaka den.

Knytnävsslag och slag med pinnar, men attackerna tunnas snart ut och killen får fly iväg i folkvimlet. Mitt dykcertifikat och VISA-kort är borta. Jag ser till att snabbt spärra VISA-kortet och när vi väl är hemma hos nunnorna som vi bor hos så sitter en man och väntar på oss. Mot hittelön kan han ge mig mitt dykcert. Han berättar också att en annan kille är på väg med mitt VISA-kort. Det tycks finnas system för allt. Om de gör på det här sättet får de ju två hittelöner.

Många konstiga saker hände i Mwanza, och först efteråt förstod vi att det var malariavaccinet Lariam som gjorde att vi upplevde staden så negativt. Mwanza är ändstation för en lång tågräls som sträcker sig som ett ”L” från Victoriasjön ganska rakt söderut, till mitten av landet via huvudstaden Dodoma. Andra änden av linjen är vad som borde vara huvudstaden – den till både storlek och befolkning överlägset största staden Dar es Salaam  Vi åkte med det ringlande dieseltåget i ca 45km/h.

Valet av andraklassens liggvagnar visar sig vara självklart. Komforten är helt okej, och resan känns relativt trygg. Tåget stannar ofta till vid små stationer och då samlas lokalbefolkningen utanför tåget och vill via fönstren sälja allt från träpallar, honung och frukt till att tigga tomma vattenflaskor som de använder för framställning av dricksvatten till familjen. Barfota och med kläder så trasiga att hela magen sticker ut ur t-shirten.

Jag får en känsla av att det är dagens höjdpunkt när tåget passerar förbi, vilket det gör nästan en gång om dagen. Många av människorna som bor här har aldrig åkt med tåget – många har rentav aldrig lämnat den lilla orten där de bor. Här stannar inte ens tåget. Jag hade väldigt gärna velat kliva av här annars och träffa människorna, men det hade förmodligen varit detsamma som att en alien har landat på deras planet. Jag ser barn som vinkar glatt åt tåget, och plötsligt stirrar storögt på det vita ansiktet i fönstret. Då glömmer de bort att vinka. Antingen så blir de helt paralyserade av uppenbarelsen, eller så börjar någon skrika ” – Mzungoooo !! ”, varpå alla andra barn återfår fattningen och stämmer in i skrikandet, hoppandet och pekandet.

Det är tragiskt att barn springer och ropar efter tomma plastflaskor (och nej, något pantsystem är det inte fråga om) för att med hjälp av dessa själva göra dricksvatten till familjen ? och detta sker bara en halvtimmes tågfärd från en stad där folk jobbar som korrupta poliser eller kostymklädda ekonomer. Många flyttar från landsbygden till stan i hopp att få jobb, vilket resulterar i en enorm arbetslöshet i storstäderna. Som bekant resulterar detta i ökad kriminalitet, eftersom alla vill överleva på ett eller annat sätt.

När vi mellanlandade i Addis Abeba, huvudstaden i Etiopien, så träffade vi en svensk missionär på vår väg till hotellet. Vi frågade honom om det fanns någon plats i Tanzania vi inte skulle missa. Efter att ha klurat en stund svarade han med ett leende: Tabora.
 
Tabora
Utan att väcka resenärerna i kupén smög vi upp mitt i natten. Klockan var fyra när vi vandrade genom en öde by där vi kände oss relativt trygga. Vi träffade en kille som själv hade rest med tåget. Han visade oss vägen till det billigaste hostellet vi bodde på under resan: 3000tsh för två personer de första nätterna. Förvisso en specialdeal, men nio kronor per person känns ändå överkomligt. Lakanen var neonrosa men kändes rena, vilket också var det enda som kändes rent.

Mellan myggnäten i fönstren satt stora gräshoppor och syrsor fastklämda, gardinerna var gröna av gammalt mögel och enligt min reskamrat luktade det äckligt. Själv hade jag inget luktsinne kvar på grund av förkylningen som jag hade ådragit mig under bussresan i bergen på väg till Nairobi. Killen som visade oss vägen visade sig jobba som fångvaktare i närheten, men hade nu semester. Vi förklarade snabbt att vi inte hade råd att ge honom några pengar, så om han följde med oss och visade oss runt så fick han göra det i egenskap av vän.

Det är ganska skönt att gå runt med en tanzanian, man blir lämnad mer i fred då. Ber man sin afrikanska vän handla det som ska köpas så blir priset mycket lägre, pengar som man med fördel kan använda till att bjuda sin guide på middag eller liknande. Han avrådde oss skarpt att någon mer gång gå själva mitt i natten. Visst, det sunda förnuftet säger att det inte är smart, men vi kände oss ganska trygga när vi gick där klockan fyra föregående natt.

Över huvudtaget ska man undvika att vara ute efter mörkrets inbrott, vilket speciellt gäller kvinnor. Förslagsvis anpassar man tidigt under resan dygnet efter solen. 7-22 känns som den ultimata dagen i det här landet.

Tabora var en viktig handelsstad för många år sedan, men känns nu mest som en fattig, vänlig och jordstampad liten stad. Det finns inte en backe i hela stan och folk cyklar istället för att åka bil. Om man vill lyxa till det så finns ett mycket fint hotell på väg från tåget till vad som känns som centrum. Du missar inte hotellet, vars namn jag har glömt. Att äta en frukost här slår det mesta av det du har ätit i Tanzania. Jag tyckte mycket om orten, men mitt ressällskap hade förmodligen ovetandes drabbats av Lariam-sjukan (den fruktansvärda malariavaccinet) och hade svårt att uppskatta staden.

Vi var i det där skedet då man under en så här lång och relativt ?hård? resa är riktigt trött på sin reskamrat, vilket inte påverkade inställningen till situationen positivt. Men från den här tidpunkten blev det bara bättre, och nu är hon min syster. Dessutom fanns inget vatten i staden under tre dygn, så vi hade fortfarande sot över hela kroppen sedan dieseltågsresan. Dricksvatten finns däremot att köpa på flaska.

Men har du funderat på vad man gör om det inte finns vatten i en stad? Att duscha är bara att glömma, tvätta händer och ansikte kan man ju göra sparsamt i det köpta dricksvattnet. Vad gör man om man kommer in på en toalett som är överfull och inte går att spola? Fortsätter att fylla på eller går och gör sitt bakom en husknut? Tar en taxi till utkanten av stan och gör det i det fria? Och hur göra man när det är slut på rena kläder?

Snart plöjer vi åter evigheten utmed rälsen på vår väg mot Dar es Salaam. På tåget äter man som vanligt ris och fisk eller stekt kyckling med strips. Kvaliteten på maten är god, och konduktören försöker påstå att priset är högre än det egentligen är. Man ser otroliga landskap genom tågets fönster, och lutar man sig ut i vinden så ser man att det sticker ut ett huvud genom nästan varenda fönster.

Någon har öppnat avstigningsdörren till vagnen och sitter och dinglar med benen ut i det fria. De konstiga rören som hänger i träden är bikupor för att framställa honung som du kan vara säker på att de försöker sälja till dig vid nästa stopp på resan. Jag har många fotografier från tåget, eftersom det helt enkelt gavs utmärkta tillfällen att fotografera. Folk ser inte att man fotar från fönstret helt enkelt.

Ett skönt minne är när jag står i den trånga korridoren och diskuterar världsproblem med en äldre, skäggig och tunn gentleman som bär hatt och har en hoprullad tidning under armen. Han pratar bra engelska och har stenkoll på läget. Det känns som jag är med i en 60-talsfilm då det fantasitska landskapet samtidigt svävar fram i 45km/h utanför fönstret. Vi åker tåg närmare 18 timmar innan vi är framme i Dar es Salaam.

Dar es Salaam
Vi tar en taxi till YMCA för att snabbt få ställa av oss våra väskor, få en välförtjänt dusch och slappna av lite. Vi ser västerländska människor och det är otroligt härligt att få prata obehindrad engelska och få reflektera över resan med någon mer än sin reskamrat. Till vår stora glädje träffar vi två svenska tjejer som är nere och jobbar med något skolprojekt. Att prata svenska var obeskrivligt.

Orden flödar ut ur munnen efter alla försök att knacka sig fram på Swahili och dålig engelska. Vi har redan upptäckt att det finns många västerlänningar i stan och att man blir relativt lämnad i fred. Säger man nej i den här stan så betyder det nej. Ingen tjatar ihjäl dig, såvida du inte är en vit kvinna som är ute på promenad ensam. Då har du fått fem förfrågningar om att äta middag ikväll och lika många förfrågningar om du vill gifta dig. Som kille blir man inte lika  uppmärksammad, dels för att kulturen inte är sådan, men också för att det helt enkelt bara finns män överallt.

Kvinnorna är hemma, säger de personer som jag frågar. Männen ser ut som atleter utan ett uns fett på kroppen. Kvinnorna i Dar es Salaam upplever jag som betydligt mycket snyggare än i övriga landet, vilket jag tragiskt nog kommer fram till beror på att de bär västerländska kläder och att de har råd med smink. De upplevs leva ett friare liv än sina systrar på landsbygden. I Dar es Salaam finns ett stort utbud, du kan vandra runt i dagar utan att bli uttråkad. På matfronten blir det lite roligare, du kan prova på allt möjligt. Något McDonald’s lär du inte springa på, jag tror inte det finns i Afrika överhuvudtaget?

Om du vill åka iväg en sväng så ska du inte missa Kipipeo (Fjäril), en strand som du kommer njuta av efter att inte ha fått bada under resan. Då tar du en taxi eller en dala-dala till hamnen vid fiskemarknaden och tar färjan över. Färjan går säkert var tjugonde minut och det tar bara tio minuter att åka över. Sjuttio öre senare stiger du av och tar en dala-dala eller taxi till Kipipeo.

Området mellan färjeläget och Kipipeo ska man helst akta sig för under kvällstid. Vi tog inte varningarna i guideboken på så stort allvar och råkade ut för lite obehagliga människor här. På Kipipeo betalar du 3000tsh för att komma in, men dessa pengar får du också äta för i baren sedan, vilket du ju lär vilja göra. Att kunna rulla sig i sanden – för att det ju bara är att gå ner och bada av sig i det badkarsvarma Indiska Oceanen – är en otroligt skön känsla när man har gått runt i flera veckor och försökt att inte smutsa ner sig i onödan.

Har man som levt hela livet i närhet till öppet vatten så blir det lätt klaustrofobiskt att ha flera dygn till närmaste öppna vatten då man befinner sig mitt i landet. Därför var det skönt att komma ut till kusten. På stranden finns vakter som försöker hålla lite koll när du är i vattnet. Visst, det känns charterresa, men det är faktiskt ganska skönt att slippa vara uppmärksam hela tiden. Och vakterna fyller uppenbarligen en funktion.

Nu när du väl ligger på en strand och vågar klä av dig lite – tro inte att du tål afrikasolen bara för att du har vandrat runt i den i några veckor. Du har ju faktiskt bara fått sol på hjässan och på tårna, eftersom solen hela tiden står rakt ovanför dig. Håll dig i skuggan och tänk på hur varmt det var inne i stan istället för att låta dig luras av de svalkande vindarna från havet.

Tanga
En skum stad där folk ligger på trappor och murar och sover. Ingen orkar röra sig för att det är så varmt. Det var intrycket av våra tre dagar här. I Lonely Planet står det att det är en ”sleepy city”. Här finns ingenting att göra. Jo förresten, en trevlig badplats med tre olika ”klasser” och därmed priser. Rastazone swimmingclub” heter stället.

”Båtklubben” är den dyraste och det är nog en rekommendation att gå dit. Rent och fint, städad strand. Mat och dryck finns, men vi åt aldrig där. Vi träffade David, en kille som arbetade på den suspekta turistinformationen. Han hjälpte oss att hitta en dao-båt, en sorts segelbåt i trä, att ta oss över till Zanzibar med. Vi vill vila upp oss nu, vi är lite slutkörda efter resan. Resan från Tanga blir ett äventyr. Vi åker buss på dåliga vägar i några timmar till en by vars namn vi omöjligt kan minnas namnet på. Det är i alla fall liksom Tanga en kustby. Här ligger ett mysigt hostel som heter ”River View”.

Utsikten knäcker det mesta, bilden är tagen från verandan. Vi åker med en enorm motorförsedd träeka över floden tillsammans med ett 50-tal tanzanianer. Där väntar en buss som ska ta oss vidare till nästa by som vi omöjligt kan minnas namnet på. Bussens chaufför är en timme försenad. En timme hit eller dit… När chauffören slutligen dyker upp så går vi ombord. Det känns som ett under att den här bussen kan rulla.

Det visar sig snart att den känslan var helt befogad. När vi har packat ihop oss med chaga-people och masaier och barn som stirrar på de två vitingarna så tar fyra tanzanianer bort de träklossar som agerar handbroms bakom hjulen och glansiga överkroppar knuffar därefter igång bussen som faktiskt fungerar! I en kilometer i alla fall. Därefter är det motorhaveri, och vi sitter och väntar ett bra tag. Resan som skulle ta någon timme tog närmare fem. När vi kommer fram får vi varsitt rum i det till synes enda gästhuset. Vi får duscha av oss i ett betongbås med hjälp av en skopa regnvatten hämtad från en tunna.

Därefter är vi så utmattade att vi somnar och inte vaknar förrän det är mörkt ute. Det enda ljuset är stjärnornas svaga sken och alla stearinljus och lyktor i byn som saknar elektricitet. Här finns inte kyckling och strips, så det blir ris och stekt fisk. Tack vare mörkret är vi något mer anonyma än annars. Vi går och lägger oss, för klockan 03 ska vi åka med vår dao-båt till Zanzibar. Denna båt får vi vada ut till. Med vatten till bröstet och ryggsäckarna akrobatiskt balanserade på axeln tar vi oss fram till brädan som vi ska agera vår landgång. Väl på däcket upptäcker jag att det ligger människor där.

Men allt tycks inte vara människor…i mörkret kan jag inte urskilja vad som är människor och vad som är sockersäckar. Det enda jag kan göra är att känna försiktigt med tårna. På något vis hittar vi en plats där vi får plats att ligga om jag sticker ner benen i ett hål i däcket. Så från knäna och ner har jag inga ben. Båten seglar sakta iväg. Vi har valt en båt som har en reservmotor, om det skulle bli för vindstilla. Det har hänt att folk har blivit sittande på havet i dygn, vilket inte är att rekommendera för svenska hudar då något solskydd inte finns på båten.

Vi har tur med vindarna och en fantastisk gryning väntar. När solen går upp och vi inte ser land någonstans känner jag att någon slickar mig på foten där nere under däcket! Till min stora glädje är det ingen människa utan en get. Nu när det börjar bli ljusare ser vi att ungefär sextio personer åker med båten. Många kvinnor sitter och spyr på en speciell plats som förmodligen är orsaken till illamåendet. Gropen de sitter i gör nämligen att de inte horisonten. Vi klarar oss från illamående, och snart börjar vi ana land vid horisonten. En tjock gammal tant klättrar ner och sätter sig på hinken för att gå på toaletten och är nära att inte komma upp igen.

Tanzanianerna gör sig som så många gånger tidigare på resan rolig på andras bekostnad och skrattar åt situationen. Vi betalar för resan och hoppar i vattnet med våra väskor på axeln igen. Vi vadar i land tätt följda av en man som har två simmande och skrikande getter i ett rep efter sig. Resten av resenärerna fortsätter vidare med båten. Och hur ska vi veta att vi verkligen är framme? Vi kan bara hoppas att detta verkligen är Zanzibar.

Zanzibar
Vi vadar genom vass och konstiga vassa rötter på botten och kommer snart upp i en djungelliknande skog. Vi hinner inte långt förrän två män som utger sig för att vara soldater stoppar oss. Vi förstår genast att de ska ha pengar av oss för att släppa oss vidare. Vi har hört om dessa ”soldater” tidigare och vet att det inte behövs några stämplar i pass eller liknande för att resa från fastlandet till Zanzibar. Jag hävdar att vi har blivit lurade på båten och knappt har några pengar kvar.

Efter mycket om och men blir vi ivägsläppta och får traska genom skogen en bra bit. Mannen med getterna hjälper oss att hitta den inte helt lätta strapatsen till en väg där vi kan hoppa på en dala-dala. Vi ska till Kendwa Rocks, vilket visar sig vara en höjdare. Det känns som vi snarare är i ett turistparadis än i Tanzania. När vi trötta, hungriga och fullkomligt dyblöta av svett och vadning äntligen kommer fram och får en egen bungalow…då bara slänger vi av oss allting. Under ett stort halmtak ligger en jättefin restaurang alldeles intill havet.

Vi beställer in varsin fiskfylld chapata, en sorts pannkaka. Det är så gott med lite alternativ mat till ris och fisk. Vi är så hungriga och överlyckliga över att vara på denna plats att det faktiskt är svårt att hålla tårarna borta. Vi njuter något enormt av maten och går senare och tar en underbar dusch och tar på oss rena kläder. Att äta frukt på verandan till sin egen bungalow känns som himmelriket. Vi tillbringar en vecka på Zanzibar, som i sig är ett äventyr som jag tror att jag skriver om i nästa artikel.

Upplevelser

52 kommentarer på Allt du behöver veta inför Tanzaniaresan

  1. Jonas

    Stort tack för all tid du har besparat mig! Många frågor blev besvarade i den här artikeln.

  2. Erika

    Stort tack! Åker till Tanzania i januari och det här var precis vad jag ville hitta.

  3. Priser på Zanzibar

    Ungefär hur mycket får man räkna i dagsbudget på Zanzibar?

    Ska dit i februari och tänkte bara ta det lugnt. Boendet är tänkt som enkla men fräscha bungalows/Hostel.

    Tack på förhand!

  4. Nadja

    Välskrivet. Missade du Bagamoyo eller tycker du att staden inte är värd att nämna?

  5. Jenny Bergström

    TACK!! För din fantastiska artikel. Jag åker till Tanzania/Zanzibar i Jan -05 & har stora problem med att hitta info om packning, fällor, sevärdheter, valuta m.m. m.m. Nu känns det genast som man har mer koll! Än en gång 1000 Tack! :o) Mvh Jenny

  6. David Boman

    Efter att ha surfat runt otaliga timmar på nätet och bara hittat brottstycken av information om Tanzania så hittade jag denna artikel. Slår allt annat tillsammans! Prefekt inför planeringen av mina kommande tre månader i landet.

  7. LinnL

    Hej! Alla ni som ska till zanzibar, vilket flygbolag åker ni med…vad är billigast?? funderar på att dra iväg i december/januari. Danke!

  8. Anna

    Jag har varit i Tanzania tre gånger och det är alltid kul att läsa om detta(i mitt tycke)fantastiska land. Jag hade med mig en sovsäck och det tyckte jag var välbehövligt, eftersom vi bodde i inlandet där det är kallare. Särskilt under juni/juli. Bilden i bussen gillar jag skarpt! Tack för en bra artikel!

  9. Marcus

    Ja, en sovsäck är nog inte heller fel om man ska upp på högre höjder, i Bergstrakterna osv. Vi hyrde sovsäck då. Visst, det beror på när man reser, det är ju kallare i Tanzania när vi har sommar i Sverige.

  10. Emelie

    Tack för en grym artikel! Jag står här hemma och funderar på avd jag ska packa.. Min väska är något lättare nu!
    Tack!
    När kommer fortsättningen på zanzibar? Är mycket nyfiken.. Ska åka över till zanzibar vid december.. Något mera ställe som du rekomenderar än kenwa rocks? Finns det något man bara inte får missa?
    Hör gärna av dig!
    emelie_persson85@hotmail.com
    Ha det gott!

  11. Anna

    Hej Marcus!
    Ville bara tacla för allt du skrivit om Tanzania! Suveränt! Sitter här med planer på att åka dit i februari, och då är det mycket man funderar på. Efter att ha läst detduskrivit är det lite mindre frågor. Jag mailar dig, om det är OK, när fler frågor dyker upp. HA det gott och sköt om dig!
    Kram!
    Anna

  12. the white man

    kan bara hålla med de andra. superbra och mycket välskrivet!! thanks a lot

  13. Poyan

    Tack för en mycket, mycket bra och informerande artikel. Jag skulle vilja ha mailadress till safaribolag som du kan rekommendera! Kul med lite folk som vågar strunta i Lonely planet ibland.
    Hinner du, vore jag tacksam om du mailade svaret till: Poyan.rajamand@gmx.net

    Tack på förhand

  14. lisa

    mycket intressant artikel! fick i och med denna lite mer koll på vad det egentligen är jag ger mig in på!

  15. Sanna

    Hej. Intressant att läsa om din resa, har själv rest runt i Tanzania och även besökt Zanzibar. Funderar på att åka tillbaka och bestiga Kilimanjaro, gjorde du det? Hur många dagar tar det? MVh//Sanna

  16. Marcus

    Nej, jag besteg aldrig Kilimanjaro, tyvärr. Hade varit kul, men jag hade helt enkelt inte råd. Vet inte hur många dagar det tar, det beror nog lite på, antar jag. Har en kompis som kan svara dig, om du vill ha mailadress. Han guidar på såna turer.

    Träffade några svenska pensionärer på Zanzibar, de hade bestigit berget. Coolt! Verkar mest handla om en lång vandring snarare än någon form av klättring.

  17. Veronica

    Det var jätteintressant och b väldigt bra att få lite praktisk information om packning osv, jag ska dit i mars nästa år och det blir första gången i afrika

  18. Lovisa

    hej.. oj som jag har letat efter en sida på internet som denna! jättebra information.. verkligen. Nu är det ju så att jag ska till ett litet ställe som heter Matema (innan det till Dar, och zanzibar) det ligger vid toppen av malavisjön. har du varit i de trakterna? min mail är lovisa_wiklund@hotmail.com

  19. Ida

    Tack så mycket för att du delar med dig av din resa. Jag åker till Tanzania i september och ska vara där i tre månader tillsammans med 4 tjejkompisar, den här sidan har varit till väldigt stor hjälp, Tack så mycket!

  20. Jenny

    Tack, tack och TUSEN tack för denna underbara artikel.
    Betalade resan idag, som främst ska gå till Uganda, men även safari i Tanzania samt en vecka på Zanzibar ska hinnas med.
    Efter att ha läst allt nu, så kan jag knappt vänta tills det blir oktober.
    Ser fram emot att plöja igenom din artikel om Zanzibar också.

    Hälsningar Jenny

  21. Cato

    Hej och tack för många bra tips! Har varit i Tanzania tidigare och blev mottagen jättebra! Man får vara sej själv, se folk rakt inn i ögonen och hälsa med alla ”handshakes” så är det mesta lungt..
    Skal gå Killi och undrade på adressen til din kontakt som är guide. I förväg, tack!!
    cato.t@frisurf.no

  22. fannywigsten@hotmail.com

    Läste inledningen, texten om Moshi och den om zanzibar. Jag ska själv åka till en by utanför Moshi (Usangi) och jobba på ett sjukhus. Sedan avsluta 7 veckors vistelsen med en veckas semester på zanzibar.
    Tycker informationen var jätte bra och mångsidig. Tack så mycket.

  23. fannywigsten@hotmail.com

    Läste inledningen, texten om Moshi och den om zanzibar. Jag ska själv åka till en by utanför Moshi (Usangi) och jobba på ett sjukhus. Sedan avsluta 7 veckors vistelsen med en veckas semester på zanzibar.
    Tycker informationen var jätte bra och mångsidig. Tack så mycket.

  24. anna

    hej, jätteintressant att läsa superbra information inför att man själv ska bege sig till Tanzania. Jag skulle gärna ta namn och mailadresserna till safariarrangörerna i arusha som du rekomenderar. vad kan man räkna med att en 2 dagars tur kostar om man kör budget variant med tält?

    MVH Anna

    anna_ekwall81@yahoo.se

  25. J-K

    Många bra tipps! Dock är det så att 90 procent av de som äter Lariam, inte får några biverkningar. Det är ett mycket dåligt rykte som förföljer detta läkemedel. Tack för de bra tippsen i överigt.

  26. Madeleine Karlsson

    Hejhej! Åker iväg till tanzania 9 oktober. Undrar hur mycket du skulle rekomendera i dagsbudget? Hur mycket ska man ränka med om man bor enkelt och äter lokalt?

  27. Lars

    Perfekt, har stor nytta din artikel när jag nu försöker komma på vad som ska med och vad man behöver tänka på…!

  28. Eric

    Om ni åker till Arusha så vill jag varna för Meru House Inn.
    Flera gäster har blivit av med saker de haft på rummet, personal (manager) går in i rummet med nyckel och stjäl. Det finns flera polisanmälningar.

  29. Anna

    Hej Marcus!
    Jag bor för tillfället i Uganda men ska över jul åka över till Tanzania på semester. Någon vecka på Zanzibar är inplanerad, men sedan har jag en vecka över då jag gärna skulle vilja se lite områden som inte är så exploaterade och turistiga. Har du något tips om till vilken stad eller by jag ska bege mig? Gärna inte alldeles för många timmar bort ifrån Dar es Salaam då jag bara har en vecka på mig.

  30. Malm

    Hejsan, jag och min vän har funderingar på att åka och backpacka i Afrika. Jag skulle jätte gärna vilja veta lite mer om er budget osv. Hur mycket la ni på mat varje dag? Hur mycket kostar boende varje natt? Är boende lätt att få tag på? Var ni på safari? Bokade ni det på plats?

    Du kan nå mig på mikaelamalm_@hotmail.com

  31. Jwan Abdulkarim

    Fantastisk berättelse!!! Så mycket nytta och jag känner mig genast mycket lugnare inför min egen resa. Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig. Jag försökte logga in/ registrera mig men av någon anledning så går det inte. Kan du vänligen kontakta mig på jwan_0@hotmail.com

    Tack!!
    Jwan

  32. Therese

    Hejsan!
    Och ett stort tack för din intressanta, roliga och innehållsrika artikel! Har en dotter som reser iväg som volontär och då vill man ju som mamma ha lite koll 🙂 Ha det gott!

  33. Maria Johansson

    Tack för att du delar med dig av dina upplevelser, mycket underhållande läsning.
    Jag och min pojkvän åker snart till Tanzania och skulle gärna ta del av dina tips ang. bra safari arrangörer och duktiga guider.
    Stort tack på förhand!
    marris_se@yahoo.se

Svara till